Blog

När det första Little Nightmares (8/10) släpptes år 2017 fick spelet världens blickar riktade mot sig. Dess sammanslagning av plattformsspel och kluriga problemlösning tillsammans med en skräckinjagande omgivning ledde till stor popularitet och en uppföljare lanserades år 2021.

Nu är det dags för en tredje del av de små mardrömslika scenarion. Dock har inte svenska utvecklarna Tarsier Studios, som skapat de två föregångarna, något med Little Nightmares III att göra denna gång. I stället har det tredje kapitlet utvecklats av Supermassive Games, studion bakom bland annat Until Dawn.

Digimon Story-serien fortsätter att tuffa på och efter två väldigt underhållande delar i Cyber Sleuth-spelen anländer nu Time Stranger, som både försöker bygga vidare på tidigare titlar men även skapa sig en egen identitet. Har Digimon äntligen fått sitt Magnum Opus eller bör Time Stranger förbli en främling som snabbt bleknar med tiden?

I Digimon Story Time Stranger spelar jag en typ av hemlig agent (manlig eller kvinnlig är upp till spelaren) som arbetar för en mystisk organisation som utreder diverse oförklarliga fenomen eller “avvikelser”. I spelets inledning rapporteras just denna typ av avvikelse på en plats i Tokyo där något snarlikt hände åtta år tidigare och som har lett till att en enorm mur har byggts för att skärma av ett stort område.

Världen Talahm genomgick en kataklysmisk händelse när mäktiga trollkarlar roade sig lite för mycket med sina intriger. Azra, solkungen, tog snabbt fördel av denna katastrof och spärrade in trollkarlarna och satte sina lojalaste tjänare att styra över det splittrade landet och styr numera stora delar av världen med järnhand.

Men det finns hopp. En liten samling rebeller, ledda av en mäktig magiker, försöker göra motstånd och befria världen. Och naturligtvis är det dessa som vi får följa i Absolum.

PAC-MAN har länge varit en av mina favoriter när det kommer till klassiska arkadspel och under tidigt 1980-tal var min sänggavel tapetserad med PAC-MAN-klistermärken. PAC-MAN WORLD 2: Re-PAC är en nyversion av spelet som ursprungligen släpptes redan 2002 till PlayStation 2. Alla klassiska komponenter som en hungrig protagonist, färgglada spöken och frukter och pastiller finns på plats. Detta till trots så känns det här mer som ett klassiskt tredimensionellt plattformsspel än det labyrintartade PAC-MAN.

Spelets premiss är att spökena lyckas stjäla de gyllene frukterna under en räd av PAC-byn och släpper loss en gammal ondska som hållits fången med hjälp av frukterna. PAC-MAN får i uppdrag att hitta frukterna och återställa byn till sin forna glans.

Kyoto-baserade utvecklaren Q-Games, har en del legendariska spel bakom sig, där de flesta nog direkt kommer att tänka på alla Pixelunk-titlar de har släppt. Detta är en studio som går sin egen väg och tenderar att leverera överraskningar och nya tolkningar av befintliga koncept.

I Dreams of Another, bjuds jag en upplevelse som för mig är helt unik. Konceptet att spel är konst, har jag visserligen stött på i flera andra titlar, men inte på det här sättet. Spelets filosofiska formulering är att det inte går att skapa något utan att förstöra något, och kring detta uttalande försöker utvecklaren bygga sin värld.

Det sägs att resan är målet, och med många spel stämmer det verkligen. Jag tänker specifikt på till det formidabla SnowRunner (7/10) men även From Software spelen där jag vill påstå att min favorit är Dark Souls Remastered (10/10). I dessa fall är båda titlarna oförlåtande men samtidigt belönande. Här är minnena starka av själva kampen, eller njutningen att ta sig vidare, att klara sig lite längre.

Samma sak gäller för Baby Steps, vilket är utvecklat av en trio individer med stora planer för genren promenadsimulator där Death Stranding satte måttstocken. I den här upplagan av simulator, är fokus dock helt och hållet på vandringen och resan. Och kanske ett och annat snöpligt felsteg.