Blog

Varje gång Suda51 och hans Grasshopper Manufacture släpper ett nytt spel är det bäst att vara på sin vakt. Spelen är kanske inte alltid några mästerverk, men om det är något du kan lita på så är det att det kommer vara något fullkomligt unikt. Deras senaste alster är Romeo is a Dead Man, och jag kan garantera att jag inte kommer att spela något liknande under hela 2026. Kanske inte någonsin.

Ys-serien har genom åren byggt upp en värld som på många sätt är unik och ren fantasy men som på många sätt påminner om vår egen också. Nationer och kontinenter som Danmerk, Romun-imperiet och Britai har alla sina rötter i diverse europeiska regioner. Därför kändes det lite extra roligt att det var Skandinaviens tur att stå i rampljuset i Ys X: Nordics häromåret.

Detta äventyr, som kronologiskt sett är det tredje för Adol Christin, utspelas alltså i de norra delarna av Ys-spelens värld och vi introduceras för nordmännen, ett gäng plundrande pirater, lantbrukare och stundtals beskyddare av de andra folken i Obelia-golfen. Inga likheter med vikingarna alls, med andra ord.

Kasey Ozymy heter en kille från Texas, men det är inte om honom som det här spelet handlar. Däremot är det den person som helt själv har skapat detta briljanta verk som verkar vara helt och hållet är tillägnat dig som ser tillbaka nostalgiskt på gamla JRPG-spel likt Earthbound, Breath of Fire samt tidiga Final Fantasy.

Hjälten i spelet är Jimmy och hela äventyret startar i det ögonblick hans mamma ber honom gå till ett gigantiskt träd för att hämta honung. Så fort han lämnar husets trygga tillvaro kastas han in en värld som både känns drömmande konstig, men också där faran lurar bakom varje hörn. Så småningom visar det sig att en enorm, pulserande massa hotar hela världen och självklart är det upp till Jimmy att ställa allt till rätta.

Code Vein II är en fristående uppföljare till Code Vein (8/10) som släpptes 2019. Det är fristående i den bemärkelsen att det handlar om en ny värld, en ny berättelse och nya karaktärer även om teman och terminologi är gemensamma.

Du är en revenant, en vampyr som lever tusentals år, men som är dödlig. Du skapas av Lou som ger halva sitt hjärta till dig då du är den enda som kan rädda världen från att gå under. För att göra detta behöver du resa i tiden och besegra fem hjältar som offrat sig för att bygga ett sigill som nu måste mjukas upp.

Varje gång Suda51 och hans Grasshopper Manufacture släpper ett nytt spel är det bäst att vara på sin vakt. Spelen är kanske inte alltid några mästerverk, men om det är något du kan lita på så är det att det kommer vara något fullkomligt unikt. Deras senaste alster är Romeo is a Dead Man, och jag kan garantera att jag inte kommer att spela något liknande under hela 2026. Kanske inte någonsin.

Romeo Stargazer har det inte lätt. I de inledande ögonblicken av spelet blir han skadad och får veta av sin farbror Benjamin Stargazer att han har cirka 15 sekunder kvar att leva. Benjamin sticker då Romeo i ögat med en gigantisk spruta och förvandlar honom till en halvt död, halvt levande “DeadMan”. Romeo tar sedan anställning hos FBI på deras Space-Time-avdelning för att hitta sin älskade Juliet som har försvunnit i en alternativ dimension.

Det första Rune Factory lanserades redan 2006 och var en mer äventyrlig tolkning av bondsimulatorn Harvest Moon. Två decennier senare har spelet fått flera uppföljare och ett par spinoff-titlar, alla med separata berättelser och egna metoder att balansera lantbruk och utforskning i vildmarken.

Rune Factory: Guardians of Azuma heter det senaste kapitlet efter Rune Factory 5, som släpptes för fem år sedan.

Elena har länge varit nyfiken på vad som hände hennes mamma. Hon försvann för många år sedan och vare sig hennes moster eller andra familjemedlemmar är pigga på att tala om det. Men hennes närmaste vän Lou har en idé – om de bara kan frammana den mytomspunna Horned Man så kanske han har lite svar på Elenas frågor. 

Så en vacker sommarkväll ger de sig ut i skogen och börjar förbereda en ritual. Men ingenting går väl riktigt som planerat. Lou försvinner och Elena befinner sig ensam i en mörk skog, och skogen är full av faror. Efter ett litet tag finner hon sig i lite mer säkerhet – hon snubblar på en underjordisk bunker som hon ger sig ner i och stöter på en mystisk man med ett rådjurskranium som täcker hans ansikte.

När jag studerade filosofi en gång kom samtalsämnet ”utomjordiskt liv” upp på tapeten. Vår lärare sa lite lurigt att det hade varit konstigt om jorden var den enda platsen i universum med förutsättningar för liv. Det ligger något i den tanken, men i brist på bevis får vi nöja oss med vad populärkulturen kokar ihop åt oss. Utvecklarna bakom spelet UFOPHILIA har lekt med ämnet och resultatet är ett detektivspel där vi ska utreda utomjordingarnas vara eller icke vara.

Det är svårt att prata om Ufophilia utan att nämna genresyskonet Phasmophobia (7/10) som släpptes till konsol för lite drygt två år sedan. Båda spelen går ut på att utforska “hemsökta” platser, använda hjälpmedel för att luska ut en typ av antagonist och sen dra där ifrån med livet i behåll. Majoriteten av upplägget är det samma med undantag för ett antal saker. Exempelvis är det här avsett för en spelare, ett beslut jag kan känna mig lite frågande inför. I vilket fall startar spelet inuti en husbil, en klassisk accessoar för den ambitiösa ufo-jägaren.

Robin har det inte lätt. Eller jo, på ett sätt har han det väldigt lätt. Han vaknar upp en dag på ett tak och ser ut över den förut så livliga och krävande världen och upptäcker bara vatten överallt. Inga tutande bilar, inga skrikande människor, ingenting.

Det verkar som att Robin är väldigt nöjd över situationen och jag kan nicka lite igenkännande åt honom. Ibland skulle det vara skönt att få börja om med hela mänskligheten från början. Och det är precis det som I am Future: Cozy Apocalypse Survival handlar om. Att bygga upp samhället från början. Människorna verkar dock lysa med sin frånvaro.

Den teknikintresserade brittiska mediepersonligheten Sam Battle har nu dessutom blivit ett spel. Hans artistnamn Look Mum No Computer är även titeln på spelet, och tillsammans med den tyska studion The Bitfather har det kokats ihop en retrodoftande tvåspaksskjutare. Battle, som bland annat har gjort en grej av att ”frankensteina” ihop udda musikinstrument, är huvudperson, och med sig har han den tjattrande ryggsäcken Cosmo. Tillsammans blir de ett udda par som med hjälp av Sams musik ska rädda staden Soldersworth från en mystisk angripare.

Invånarna har nämligen fått sin vardag rubbad när en serie konstiga tekniska haverier ställer till med både det ena och det andra. Sam som vanligtvis fördriver tiden i sitt museum ger sig ut på stan för att undersöka saken, och med Cosmos hjälp kan de ta sig in i de strulande maskinerna. Dessa utgör spelets nivåer, och de har alla teman som speglar varje maskins egenskaper.