Blog

Simon the Sorcerer är en spelserie med rötter som sträcker sig hela vägen till början av 90-talet. Flera medlemmar här på redaktionen fick sig således en liten mental nostalgitripp när det sprillans nya Simon The Sorcerer: Origins damp ner i vår (digitala) brevlåda. Bland fans av peka-klicka-spel anses de första två spelen i serien vara något av klassiker, men många vill nog också påstå att det har gått lite knackigt för serien sen dess. Med den här titeln får serien en chans att vakna till liv igen, och det gör det hela extra spännande.

Simon the Sorcerer: Origins är, som titeln avslöjar, ett äventyr som utspelar sig före samtliga andra spel i serien, något som känns som ett ganska smart drag om man vill sikta in sig på nya spelare, men även erbjuda något för gamla fans.

Jag håller Burnout Paradise (10/10) som ett av världens bästa spel. När första utgåvan släpptes för sjutton år sedan, banade det väg för helt nya typer av online-spel inom racing-genren. Jag minns fortfarande hur jag och mitt “crew” tillbringade timme efter timme för att klara spelets uppdrag i online-läget. Det byggde en vänskapskrets över hela världen som jag har kvar än idag.

Efter många år i studion, beslutade sig dock många av de seniora individerna i Criterion Games för att starta något eget, något mindre. Det resulterade i studion Three Fields Entertainment. Och när jag intervjuade Alex Ward, en av grundarna, 2016 kunde jag inte låta bli att fråga om de skulle skapa ett nytt Burnout-liknande spel. Hans svar var satt de självklart ville det, men att allt hängde på om deras mindre titlar såsom Dangerous Golf (7/10), Lethal VR (8/10), sålde bra och kunde ge dem en inkomst som möjliggjorde utvecklingen. Det verkar som att det gick vägen, för nu är äntligen Wreckreation släppt!

Just Dance 2026 Edition är precis som titeln antyder årets utgåva av Just Dance-serien som har haft årliga versioner ända sedan 2009. Från början var serien exklusiv för Nintendo Wii, men i takt med att fler konsoler började använda kameror och gyro i handkontrollerna har serien varit en stående punkt varje höst på PlayStation sedan 2011 och Just Dance 3.

Den kanske mest självklara nyheten är förstås att det kommer en samling med nya låtar som inte funnits i serien tidigare. Här finns några av årets hits som Azizam med Ed Sheeran, Abracadabra med Lady Gaga och A.P.T. med Rosé feat. Bruno Mars, men även några klassiker som All Star med Smash Mouth och Viva La Vida med Coldplay.

Final Fantasy Tactics – The Ivalice Chronicles är en nyversion av det klassiska Final Fantasy Tactics som ursprungligen släpptes 1997 till den första PlayStation-konsolen, även om det inte dök upp i våra regioner. Jag har verkligen goda minnen av originalspelet, och möjligheten att importera det från Nordamerika var en av huvudanledningarna till att jag installerade ett modchip i min konsol.

Du axlar rollen som Ramza Beoulve, den yngsta, oäkta sonen till en ökänd adelsman. Utan att gå in i detalj och spoila berättelsen är det en komplicerad historia som kan gå en match mot Game of Thrones sett till tema och antal karaktärer. Under spelets gång utvecklas det till en maktkamp mellan adel och underklass om kontroll över riket, och självklart vill en religiös orden ha ett ord med i leken.

Det kan vara tufft att vara ensam, framförallt i en värld som plötsligt börjar slukas av ett allt mörkare och kaotiskt samhällsklimat. När en mystisk röd dimma sprider sig i världen Etere görs en koppling till denna obehagliga utveckling, och en grupp ungdomar ger sig ut för att ta reda på dess ursprung. Tillsammans bildar de skämtsamt The Lonesome Guild, en klubb vars äventyr utgör kärnan i detta lättsamma rollspel om vänskap och nya relationer.

Berättelsen öppnar med att en spöklik varelse far fram genom universum för att snart kraschlanda i just världen Etere. Ensam, rädd och utan minne hittas hen snart av en vänlig uppfinnare vid namn Davinci, och deras begynnande vänskap är den första av många som bildas under den här berättelsens gång. Det visar sig nämligen att varelsen (som kommer att kallas Ghost) har krafter som kan “rena” destruktiva känslor, något som kommer väl till pass då allt viktigare individer i världen drabbas av ensamhet och ondska. Bland dem finns tidigare ”utvalda”, krigare som snart blir farliga kuggar i ett lika farligt maskineri.

Det finns ju ingen brist på spel som använder sig av ordet ”Simulator” nuförtiden, och det är ofta svårt vid första anblick att se om utvecklarna har en genuin ambition med sin produkt eller om det är ett hafsverk som försöker jaga internet-memes. Med Powerwash Simulator råder det dock inga tvivel, även om jag var tveksam i början när originalspelet släpptes. Spelet lyckades dock fånga miljoner av spelare i den zen-liknande upplevelse som tvättandet av åtskilliga nedsmutsade områden och fordon levererade.

Nu är uppföljaren här med en uppsjö av nya miljöer som behöver skuras, tvålas in och spolas av för att kunna se presentabla ut och den stora frågan är ju om FuturLab lyckas träffa rätt ännu en gång.

I PlayStation-världen anser jag att det länge har saknats spel i ren Zelda-anda. Självklart har vi välsignats med spel som är inspirerade av ett flertal spelmekaniker från Nintendos mästerverk, men jag har svårt att hitta något som är stöpt i samma form som till exempel Breath of the Wild eller Tears of the Kingdom.

Jag blev därför lyckligt överraskad när jag såg trailern för Kaku: Ancient Seal, eftersom det verkade ha samma typ av öppna värld, lika mysiga och vackra miljöer och mycket av den mekanik som jag vant mig vid i de senare Zelda-titlarna. Frågan är nu om den kinesiska utvecklarstudion Bingobell lyckas axla ansvaret som det innebär att skapa en titel med en så högaktningsvärd inspirationskälla?

När det första Little Nightmares (8/10) släpptes år 2017 fick spelet världens blickar riktade mot sig. Dess sammanslagning av plattformsspel och kluriga problemlösning tillsammans med en skräckinjagande omgivning ledde till stor popularitet och en uppföljare lanserades år 2021.

Nu är det dags för en tredje del av de små mardrömslika scenarion. Dock har inte svenska utvecklarna Tarsier Studios, som skapat de två föregångarna, något med Little Nightmares III att göra denna gång. I stället har det tredje kapitlet utvecklats av Supermassive Games, studion bakom bland annat Until Dawn.

Digimon Story-serien fortsätter att tuffa på och efter två väldigt underhållande delar i Cyber Sleuth-spelen anländer nu Time Stranger, som både försöker bygga vidare på tidigare titlar men även skapa sig en egen identitet. Har Digimon äntligen fått sitt Magnum Opus eller bör Time Stranger förbli en främling som snabbt bleknar med tiden?

I Digimon Story Time Stranger spelar jag en typ av hemlig agent (manlig eller kvinnlig är upp till spelaren) som arbetar för en mystisk organisation som utreder diverse oförklarliga fenomen eller “avvikelser”. I spelets inledning rapporteras just denna typ av avvikelse på en plats i Tokyo där något snarlikt hände åtta år tidigare och som har lett till att en enorm mur har byggts för att skärma av ett stort område.

Världen Talahm genomgick en kataklysmisk händelse när mäktiga trollkarlar roade sig lite för mycket med sina intriger. Azra, solkungen, tog snabbt fördel av denna katastrof och spärrade in trollkarlarna och satte sina lojalaste tjänare att styra över det splittrade landet och styr numera stora delar av världen med järnhand.

Men det finns hopp. En liten samling rebeller, ledda av en mäktig magiker, försöker göra motstånd och befria världen. Och naturligtvis är det dessa som vi får följa i Absolum.