Blog

Under slutet av förra året tillkännagav Bandai Namco att de vill satsa mer resurser på att fräscha upp några av de äldre spelen i den långlivade Tales-serien, och ett av de första spelen i denna satsning blev Tales of Graces f. Även om det inte är ett uråldrigt spel är det ju heller inte världens enklaste spel att få tag i längre, då det fortfarande sitter fast på PlayStation 3. Det känns därför som en ganska rimlig startpunkt för att se till att serien kan nå ut till fler spelare.

Berättelsen börjar i en liten by där protagonisten 11-årige Asbel Lhant och hans lillebror Hubert växer upp i mer eller mindre idylliska förhållanden. De största vardagsproblemen består av vilka äventyr eller hyss som kan genomföras utan att deras strikta pappa lyckas ertappa dem. Under just detta äventyr beslutar de sig för att utforska en blomsteräng som de tidigare har förbjudits att gå i närheten av, och det visar sig för en gångs skull ha ganska stora konsekvenser.

Eternal Strands skulle kunna beskrivas som ett kärleksbarn mellan Zelda och Shadow of the Colossus (9/10), men det skulle vara en grav förenkling helheten som spelet erbjuder. Här har du i grund och botten ett actionäventyr med gigantiska bossar, en spännande värld fylld av magi samt inslag av samlande och skapande.

Du axlar rollen som magikern Brynn som nyligen gått med i ett kringresande sällskap av magianvändare. Efter en rafflande öppning fastnar de i en avskärmad ruinstad där de förtryckta vävarna som kunde använda magi förpassades och isolerade sig själva. Brynn blir gruppens scout och utforskar omgivningarna med stöd av bland annat en smed, en förtrollare och en bibliotekarie.

Jag kan inte minnas hur länge sedan det var som jag spelade ett plattformsspel i metroidvania-stil, och jag kan absolut inte komma ihåg det senaste spelet i genren som jag formligen har älskat. Sedan är jag ju en person som trivs stort när jag får möjligheten att vidga mina vyer och prova på något nytt. Därför är jag glad att jag fick möjligheten att recensera Ender Magnolia: Bloom in the Mist.

Protagonisten Lilac vaknar upp i en mörk värld, där allt är på gränsen till utplånat. De enda intelligenta varelserna är människorna och Homunculi, en muterad ras som tar sig olika former; allt ifrån nästan mänskliga till förvridna, gigantiska och groteska monster. Självklart behövs Lilacs förmåga att förlösa själarna av nedgjorda Homunculi för att göra den mörka världen lite finare och ljusare, och det är här mitt äventyr börjar, och vilket äventyr det är!

Ibland är det skönt att sjunka ner i en spelserie som kanske inte alltid sprudlar av innovation, men som i princip alltid garanterat levererar på ett par centrala bitar. Det kan vara mekaniker som låter dig sakta men säkert se siffror gå upp i värde, och därigenom levererar små doser till belöningspunkterna i hjärnan. Eller så kan du gå vägen som Rebellion har gjort, och gång på gång leverera snudd på pusselliknande scenarier där du med hjälp av prickskyttegevär ska städa bort nazister och liknande ohyra från ett angivet område.

Det har snart gått 20 år sedan Sniper Elite gjorde inträde på spelmarknaden, och grundkonceptet är mer eller mindre fortfarande intakt. Sniper Elite: Resistance är den sjätte delen i huvudserien, och denna gång får du för en gångs skull inte ta dig an rollen som den hårdkokte Karl Fairburne, utan istället den brittiske skarpskytten Harry Hawker.

Med mangapockets, en bok och en animerad serie bakom sig kan man verkligen säga att Bandai Namco har en del bollar i luften när det kommer till deras Synduality-projekt. Nu har man tagit nästa steg i form av det första tv-spelet, Synduality: Echo of Ada, ett äventyr som låter oss utforska resterna av en ödelagd civilisation i en alldeles egen robotrustning.

Detta är ett spel med ett lite annorlunda upplägg då man väver ihop den enskilda spelarens uppdrag med andra spelares. I den ödelagda värld som äventyret utspelar sig i är jag nämligen bara en av många så kallade ”drifters”, robotförare som ger sig ut i de farliga miljöer som människorna lämnade bakom sig för längesen. En miljökatastrof kallad ”det blå regnet” dödade majoriteten av planetens befolkning och tvingade de få som överlevde ner i underjorden där civilisationen långsamt försöker att återhämta sig. För att det hela ska ha en chans krävs det dock energi och resurser, och det är där mitt yrke kommer in.

Cuisineer är ett rollspel där äventyrliga utflykter blandas ihop med en restaurang-simulator. Jag tar mig an rollen som unga äventyrskan Pom, som när hon kommit hem efter en utflykt, märker att hennes föräldrar dragit ut på en resa utomlands. Föräldrarna är byns restaurangägare och för att familjens inkomstkälla inte ska stänga igen, tar Pom sig an restaurangbranschen.

Poms högsta prioritet är att låta restaurangen behålla dess goda rykte, men den till synes oerfarna kocken stöter på patrull när kronofogden berättar att föräldrarna har en skatteskuld att betala. Detta gör Pom tvungen att jobba hårt för pengarna.