Blog

Jag har vuxit upp med den klassiska sidoscrollande slagsmålsgenren under perioden mellan slutet av 80-talet, till mitten av 90-talet. Klassiska titlar som Double Dragon, Battletoads och Final Fight var både underhållande att spela och gav ett hårdkokt intryck för ungdomen i mig. Det var extra roligt att köra tillsammans med vänner för att kunna dela ut ännu fler knytnävslag mot skurkar.

Phantom Breaker: Battle Grounds Ultimate är en nyversion av PlayStation Vita-spelet från 2014, som nu har blivit uppsnyggad för aktuell konsolgeneration, med en helt ny spelmotor och nya spellägen.

Av alla lekar vi utövar i västerländsk kultur lär den vi (i alla fall på min grundskola) kallar för ”Ta-fatt” vara en av de mest långlivade. Kärt barn har många namn, så kanske känner du snarare igen den vid namnet ”Datt”, ”Kull” eller något annat spännande. Poängen är i alla fall att det är en populär lek, och visst har varianter av den dykt upp i ett och annat spel genom åren. I Polterguys: Possession Party är det inte människor som jagar varandra, utan busiga små andar som gör allt för att få varandra på fall.

Polterguys är något så intressant som ett partyspel helt tillägnat ovan nämnda lek, men man har kryddat till upplägget för att ge det ett helt annat djup än vad vi har sett tidigare. Till att börja med är majoriteten av nivåerna ganska tajt utformade, men fullknökade med små gömställen, föremål och mekanismer som kan utlösas för att ställa till med kaos. Målet är att överleva längst, något som är lättare sagt än gjort när den som jagar dig är en gigantisk mörk och smått obehaglig best. Kommer den ifatt någon så dröjer det sällan länge innan de är utslagen ur leken.

Sedan min andra eller tredje genomspelning av det fantastiska Fallout 3, tappade jag känslan för ruinerna och supermutanterna i Bethesdas postapokalyptiska värld. Inget annat lyckades fånga stämningen på samma vis och jag lade till slut genren åt sidan till förmån för annat. Det är inte förrän nu som jag verkligen har hittat tillbaka, och allt är tack vare utvecklaren Rebellions Atomfall som utspelar sig på landsbygden i norra England.

Det är en alternativ historia som grundas i den verkliga Windscale-katastrofen år 1957, en av historiens värsta kärnkraftsolyckor. Det som händer i spelet är dock dolt i dunkel, mörker och intriger, och i vanlig ordning vaknar min karaktär upp utan minne. Men istället för att försöka ta reda på vem han är, lockas han istället av mysteriet som spelas upp framför honom.

Ibland kan de enklaste av koncept vara grunden till riktigt utmanande spelupplägg. Eller vad sägs om det här? Du är ett spöke, och som de flesta spöken kan du röra dig genom väggar och andra fasta föremål utan problem. Haken är att du har som uppdrag att transportera en bubbla igenom ett helt spökhus, och den får inte röra något. Ingenting. Absolut nada. Spelet som utsätter mig för denna tuffa utmaning är Bubble Ghost Remake, en nyversion av spelet som släpptes till Atari ST 1987.

Det framstår kanske som lite lustigt att det finns en handling kopplad till att ett spöke blåser runt på en bubbla, men för vår protagonist Heinrich är det fullt allvar. Efter att ha varit inkallad i krig återvänder han nämligen hem med förhoppningarna att hans fru Sofia väntar på honom. Problemet är inte bara att han uppenbarligen har stupat, utan även att tiden har förflutit till den grad att deras en gång så vackra hem är helt nedgånget. Vad som har hänt med Sofia vet han inte, men något säger honom att den vilsna lilla bubblan har med saken att göra.

Ett gemensamt drag som många äldre peka-klicka-spel har är den skruvade logik som gör spelens pussel allt annat än uppenbara. Man kan föreställa sig att det finns flera anledningar till detta, och då kanske framförallt att öka mängden timmar det skulle ta att spela igenom upplevelsen. Det ska däremot inte stickas under stol med att dessa kluriga pussel ofta utgjorde en passande serie fantasifulla inslag i lika fantasifulla (och inte sällan) väldigt skruvade berättelser.

En mörk sådan finner vi I Have No Mouth and I Must Scream, som ursprungligen släppt 1995. Spelet är en tolkning av författaren Harlan Ellisons novell (med samma namn) som i sin tur släpptes redan 1967.

Leila är en berättelse om en författare med samma namn, och om hennes komplicerade uppväxt. Spelet är indelat i fragment från perioder av Leilas förflutna, där spelaren dels interagerar genom problemlösning och pussel, men också gräver djupt bland hennes minnen.

När spelet börjar är jag inne i Leilas undermedvetna, som föreställer en harmonisk skog. Jag kan vandra framåt eller bakåt och undersöka själva skogen tills en stillbild av ett viktigt minne uppenbarar sig när jag vidrör ett särskilt objekt.

Genren mysiga spel har fullkomligt exploderat på senare år och du kanske undrar vad det innebär? Spelen är ofta färgglada, förmedlar en lugn och varm känsla och är helt fria från våld. Pilo and the Holobook tillhör definitivt den kategorin och bockar av varje kriterieruta utan undantag.

Du axlar rollen som räven Pilo, som är medhjälpare till uppfinnaren Professor Chiron som utvecklat en bok som kan scanna av omgivningen och skapa ett klistermärke som sätts i boken för att bygga ett uppslagsverk. Ganska snart visar det sig att han även har lyckats bygga ihop ett rymdskepp som gör att du får utforska okända och främmande miljöer.