Blog

Vad händer om man korsar Dark Souls: Remastered (10/10) med Ico, sumpar spelkontrollen, reducerar grafiken till ett mediokert PS2-spel och ger det till en grinig spelrecensent med dåligt tålamod? Snart ska ni få svar på frågan.

Jag recenserade en gång för hundra (eller knappt fyra) år sedan Dark Souls-klonen Lords of the Fallen (4/10). Det jag främst minns från det spelet var att det var väldigt snyggt, men att det tyvärr förlitade sig på en alldeles för klumpig kontroll. Det ledde till att det var njutbart att utforska spelet, men inte alls tillfredställande att slåss mot fienderna. Fall of light är ungefär samma upplevelse med en stor skillnad, den har inga märkbara positiva sidor.

(more…)

I den avslutande delen av The Journey Down, följer vi Bwana, Kito och Lina i deras fortsatta äventyr att hitta den försvunne Kaonandodo och det förlorade landet “The Underland”. Berättelsen tar vid när trion hämtar sig från den ofina landningen i Underland. De befinner sig inte riktigt på rätt ställe men tack vare Bwanas tokiga idéer och en del (o)tur, har de både lyckats fly i en luftballong och blivit nedskjutna för att äntligen landa något sånär rätt.

I paradiset de befinner sig i borde de vara helt själva, men de upptäcker snart att något inte står rätt till då Armando Co redan är på plats och verkar hålla på med någon slags gruvverksamhet. Givetvis framkommer det att storföretaget har ont uppsåt och om vi inte stoppar deras vidriga exploatering kommer det att få ödesdigra konsekvenser.

(more…)

Varje gång jag spelar ett nytt pusseläventyr från Artifex Mundi har jag en ganska tydlig bild av vad jag har att vänta. Persian Nights: Sands of Wonders är inget undantag och precis som vanligt bjuds jag på en berättelse med övernaturliga toner, en nattsvart skurk och självklart mängder av pussel och scener med dolda föremål som måste hittas.

Här axlar jag rollen av apotekaren Tara som utreder en mystisk sjukdom, vilken drabbat det klassiska Persien. Ganska snart möter hon upp med äventyraren Darius och de slår följe i kampen mot åkomman.

(more…)

Spelstudion DrinkBox utvecklade plattformsspelet Guacamelee och lanserade det 2013 till bland annat PlayStation 3. Spelet slog ihop traditionell plattform med explosiv mexikansk brottning, och dess humoristiska stil gjorde fribrottaren Juans debut till en mycket underhållande upplevelse.

Nu, fem år senare, har det blivit dags för en fortsättning. Guacamelee 2 börjar med en förenklad slutstrid från föregångaren och efter att jag besegrat Calaca drar Juan sig tillbaka och skaffar familj. Som familjefar har bekvämligheten fått honom ur form, men efter en kort påminnelse om hur jag ska göra för att han ska hoppa, börjar han få lite egenskaper tillbaka.

(more…)

I The Journey Down: Chapter One (6/10), stiftade jag bekantskap med det omaka paret Kito och Bwana, vilka båda söker sin adoptivfar. I denna första del kretsade mycket av handlingen kring hur de skulle hitta sin försvunna ledstjärna, men också något annat som lockar dem.

Det finns ett ställe utanför kartan och medvetandet som kallas “The Underland”, dit de tror att fadersfiguren Kaonandodo har färdats. Tack vare den mystiska Lina, en kvinna som påpassligt nog dyker upp och också söker efter det förbjudna landet tar berättelsen fart och kastar oss in i äventyret.

(more…)

Det är kul när partyspel lockar fram ens värsta sidor. För till skillnad från andra, förhållandevis lugna partyfavoriter såsom Towerfall, Jackbox Party Pack och Bomberman, hettar det alltid till när Overcooked serveras. Fast på ett bra sätt.

Precis som i den älskade föregångaren blir det otroligt tydligt vilka roller du och dina vänner väljer att axla i sjukt stressiga situationer när Overcooked 2 rör om i grytan. Ingen kurs i ledarskap, laganda eller Lean är ens i närheten av lika bra på att lära en grupp att samarbeta som de knivigaste situationerna i spelets kök. Varje nytt uppdrag i denna komiska kocksimulator lär nämligen resultera i en riktig soppa, tills du och dina vänner lärt er att gafflas på en perfekt avvägd nivå.

(more…)