Blog

Nu när vi närmar oss nästan sex år sedan Kojima Productions släppte Death Stranding (9/10) är jag säkert inte ensam om att grubbla på om jag verkligen förstår alla förbryllande vändningar i berättelsen. Men istället för att reda ut allting en gång för alla har jag nu kastat mig ännu djupare in i denna märkliga tjärfyllda bassäng av knappt sammanhängande begrepp.

Det kanske låter som att jag är kritisk, men faktum är att de snudd på David Lynch-liknande berättelsedragen är en stor del av charmen i denna dystopiska framtidsupplevelse som kläckts från Hideo Kojimas oförutsägbara tankar. Nu är det dags för en uppföljare till spelet som bjuder på lika delar av paketleverans och flummiga filosofiska tankar, och det dröjer inte länge innan jag märker att teamet inte håller tillbaka denna gång heller.

Man fyller bara tjugofem en gång i livet, och de flesta skulle nog hålla med om att det är ett tillfälle värt att fira. Gänget på Nightdive Studios tycker om att hålla kalas, och i det här fallet har födelsedagsbarnet en speciell koppling till studion. Det är nämligen System Shock 2 som fyller år, och spelet som inte bara inspirerade grundandet av nämnda studio var även en fanfavorit när det ursprungligen släpptes där runt sekelskiftet. För att uppmärksamma detta släpper man nu System Shock 2: The 25th Anniversary Remaster, och jag har gjort en djupdykning.

Vid recensionen av föregångaren System Shock (6/10) förra året hamnade jag i något av en balansgång kring hur jag kände för spelet. Moderna inslag brottades med äldre, och även om de sistnämnda var trogna originalversionen uppstod en tröskel. Det var en välgjord tolkning av en klassiker som definitivt skulle fånga in de gamla fansen, men kanske inte många fler. När uppföljaren, en nypolerad version av System Shock 2 dök upp hos oss på redaktionen var jag trots det en ivrig mottagare. Vad hade seriens ”lillebror” att komma med, och hur skiljer det här spelet sig från föregångaren?

Det finns spel som är mer eller mindre svåra att kategorisera och lägga in i en genre och ibland handlar det om att de tickar många boxar. Det gör ANTRO som förutom att vara ett rytmspel och plattformsspel också har actionelement, railrunner, och bjuder på dystopisk samhällskritik.

Ordet antro används i latinamerika nedsättande för nattklubbar eller lönnklubbar som primärt används av kriminella eller underklassen. Det är också en term som används för en musikstil. Och båda betydelserna har legat som inspiration för spelet.

Det tog ett rejält tag innan det blev något större väsen kring filmserien Tron. Även om den ursprungliga filmen nominerades till två Oscars när den släpptes 1982, försvann den relativt fort in i tidens dimmor. Först 2010 kom uppföljaren Tron: Legacy, och senare i år film nummer tre, Tron: Ares. På spelfronten har det sett bättre ut, och det har släppts en betydlig mängd spel där seriens universum antingen har utforskats eller karaktärer har gästspelat. Med en ny film i antågande är det ett gyllene tillfälle att besöka Trons digitala värld ännu en gång, ett tillfälle som Tron: Catalyst är tänkt att ta vara på.

Handlingen kretsar kring programmet Exo, ett av många program (individer) som befolkar Vertical Slice, det system som handlingen utspelar sig i. Exo som är en helt vanlig kurir spenderar dagarna med att transportera information, men efter att ett mystiskt paket exploderar en dag ställs saker på ända. Systemets herrar, Core blir misstänksamma, och inte nog med det, Exo hamnar mitt i en bugg som låter henne starta om tillfällen och återuppleva dem på nytt. Fenomenet ger oändliga möjligheter, och Exo hamnar mitt i ett maktspel mellan systemets olika aktörer.

Ruffy and the Riverside är ett tredimensionellt plattformsspel av den gamla skolan och det finns tydliga influenser från 90-talsspel som Banjo-Kazooie och Spyro the Dragon. Det som sticker ut rent grafiskt är att alla karaktärer är platta som papper och handritade som från en tecknad serie.

Björnen Ruffy och hans trogne följeslagare biet Pip bevittnar när den uråldriga skurken Groll tar sig fri och hotar att ödelägga hela världen. Det visar sig dock att Ruffy är den utvalde och har unika förmågor som gör att han är den som kan återställa kaoset och besegra ondskan.