Privatdetektiven John Morley vaknar upp efter märkliga mardrömmar i en sjukhussäng. Han är till en början lite osäker på varför han befinner sig där, men det verkar som att förra fallet höll på att sluta riktigt illa för honom. Nåväl, efter att ha blivit utskriven och tagit sig till sitt kontor är han redo att påbörja arbetet igen, och en liten stund senare dyker en ny klient upp.
Grevinnan Margaret Fordside har ett tufft fall för John att lösa, ett som polisen misslyckades med att lösa för närmare 20 år sedan. Hennes dotter blev brutalt mördad i familjens vackra gods, och hon menar på att John är precis rätt man för att lösa fallet och hitta rätt gärningsman.
Sagt och gjort, John packar ihop och rör sig till familjens stora gods för att börja utforska vad som hände med dottern Elody den där natten för 20 år sedan. The Last Case of John Morley vet dock inte riktigt vilket ben det vill stå på. Det vill dels utge sig för att vara ett mörkt, mystiskt och stämningsfullt detektivspel, men hamnar mer i kategorin undersök föremål, lyssna på berättelsen och rör dig vidare till nästa rum på ett väldigt linjärt maner. Stämningen är det dock inget fel på, det fullständigt osar 1940-tal och om jag stänger ögonen kan jag nästan dofta cigarr-röken.
Det visar sig rätt snabbt att Margarets antaganden om att polisen skötte utredningen dåligt stämmer, de tilltänkta gärningsmännen verkar inte ha varit på plats mer än att för att stjäla lite föremål och den riktiga mördaren är kanske någon helt annan. John fortsätter gräva i det förflutna, och drar sina egna slutsatser som tar honom på ett vilt äventyr även utanför godset.
Det märks tyvärr att Indigo Studios har tagit sig lite vatten över huvudet, det är lätt att se ambitionerna och vad slutmålet hade kunnat vara. Istället för att jag får lösa pussel så tar John över och jag får mest sitta passivt och lyssna på när han berättar vad det är som sker, eller hur saker hänt. Det tar mig ur upplevelsen ganska så starkt, och får mig snabbt att tappa intresset. Att spelet lider av lite små, men ack så irriterande buggar och i allmänhet är alldeles för mörkt förblir också ett litet irritationsmoment.
Dock är inte allt dåligt, då handlingen och stämningen som byggts upp är spännande, jag hade bara önskat att utforskandet och pusslandet hade fått lite mer kärlek. Att utforska det stora godset och dess mysterium är lite för linjärt och strikt styrt, men handlingen vävs ändå ihop på ett snyggt sätt.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av Jandusoft.
