Det jag har upplevt av Octopath Traveler-serien hittills har varit en myckt trevlig upplevelse. Jag har erbjudits väldesignad pixelgrafik, bra musiksättning och intressanta berättelser. Spelen har varit tydliga med sina bestraffningar i de fall jag gör fel val – till exempel gå in i ett område rekommenderat för nivå 20 när mina karaktärer är runt nivå 10, det har straffat sig omedelbart och brutalt.
Tidigare titlar har också kunnat bli utmanande om jag gör ett ogenomtänkt val av yrke eller karaktär att börja resan med. Men det ska visa sig att denna vidareutveckling av mobilspelet Octopath Traveler: Champions of the Continent, rättar till alla tråkiga utmaningar och gör spelet mer strömlinjeformat.
Spelet öppnar upp med ett fasansfull attack på den by där min hjälte bor i, det är en fullständig massaker och det lilla samhället står i lågor. Efter striden står det klart att nästan samtliga invånare har dräpts och att det av husen bara kvartsår stenhögar. Attacken är orkestrerad av tre ondsinta individer som är på jakt efter de heliga ringarna som ger ägaren oerhörda krafter.
Här släpps jag ned i världen med min hjälte. De första huvuduppdragen kretsar dels kring att jaga tag i de tre huvudantagonisterna för att utkräva hämnd, men också påbörja arbetet att restaurera den lilla byn. Själva stadsbyggandet, vilket restaureringen består av, har fått en hel del att höja misstänksamt på ögonbrynen, men själva förfarandet är egentligen bara en egen berättelse som utvecklas samtidigt som jag utför huvuduppdragen.
Med det sagt är det värt att varva uppdragen med uppgraderingarna till staden, då jag får många fördelar ju större samhället blir. En sådan fördel är träningslokalerna där jag kan stoppa in de karaktärer som jag för tillfället inte har i mitt team. De kan då träna och erhålla erfarenhetspoäng utan att vara i aktiv strid på fältet.
En annan nyhet i denna utgåva, är att jag istället för att ha fyra kämpar med mig ut på slagfältet, nu kan ha åtta. Hälften placeras i främre ledet och de andra i det bakre, vilket låser upp ett välkommet djup i stridsmekaniken. Nu kan jag ladda upp mina magiker i bakgrunden under tiden jag nöter ned försvaret på fienderna för att senare kunna släppa iväg fulladdade attacker som gör rejält stor skada. Detta känns mycket tillfredsställande, speciellt i bossfajter.
Det finns en hel del andra saker som gör att jag uppskattar denna version mer än föregångarna. Ett bra exempel är guidningen, vilken tidigare varit väldigt sparsam. Med den nya funktionen i Octopath Traveler 0, visas en symbol på minikartan som visar mig vart jag ska gå för att fortsätta mitt uppdrag.
Det finns väldigt mycket som jag tycker mycket bra om i den här titeln, och även om jag upplever den ganska mycket snällare och enklare, känns det uppfriskande att inte hela tiden behöva nöta nivåer för att slå en boss eller överleva ett specifikt område. Balansen känns bättre i denna Octopath jämfört med tidigare spel, något som kan upplevas som en förenkling av spelet för rutinerade spelare. Själv njuter jag dock fullt ut när jag med nöd och näppe lyckas nedgöra en nivå 20-boss när jag själv är på just nivå 20.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av Square Enix.
