Elena har länge varit nyfiken på vad som hände hennes mamma. Hon försvann för många år sedan och vare sig hennes moster eller andra familjemedlemmar är pigga på att tala om det. Men hennes närmaste vän Lou har en idé – om de bara kan frammana den mytomspunna Horned Man så kanske han har lite svar på Elenas frågor.
Så en vacker sommarkväll ger de sig ut i skogen och börjar förbereda en ritual. Men ingenting går väl riktigt som planerat. Lou försvinner och Elena befinner sig ensam i en mörk skog, och skogen är full av faror. Efter ett litet tag finner hon sig i lite mer säkerhet – hon snubblar på en underjordisk bunker som hon ger sig ner i och stöter på en mystisk man med ett rådjurskranium som täcker hans ansikte.
Mannen vet mycket väl vem Elena är, och påstår att Lou finns någonstans längre in i det underjordiska komplexet. Dock är Elena inte ensam, och på väggarna finns det muntra uppmaningar om att försöka vara tyst, då saker nere i underjorden kanske reagerar lite extra på ljud. Endast beväpnad med ett basebollträ får Elena sakta men säkert börja smyga sig fram.
I Hate This Place är två varianter av överlevnadsspel i ett – dels överlevnadsskräck, men även ett överlevnads-äventyr där samlande på råmaterial, mat och vapen blir viktigt ju längre in i spelet jag kommer. Så småningom lyckas Elena komma hem till ranchen där hennes moster bor, och där behöver jag anlägga trädgårdsodlingar för att kunna odla grönsaker och örter för att framställa smärtstillande, vattenpumpar för att kunna vattna grönsakerna och så vidare.
Till en början har Elena två ganska enkla, om än svåruppnåda mål, dels att hitta Lou igen, men kanske framförallt få reda på vad som hände med hennes mamma för så många år sedan. Men under äventyrets gång möter hon diverse andra människor som också ber om hennes hjälp. För ute i vildmarken finns det plötsligt märkliga spindelmonster och andra obehagliga saker. Och på nätterna dyker det upp ännu farliga saker.
Dock är Elena inte helt hjälplös, så småningom får hon tag på lite mer imponerande vapen än basebollträet, och oddsen jämnar ut sig lite. Där spelet började mer som ett sakta smygande så är Elena mot slutet en rejält kompetent monstermördare, och de tidigare så läskiga spindelmonstren får lära sig att eld, el och hagelgevär gör ont.
Till en början faller jag pladask för stämningen, musiken och den väldigt serietidningsosande grafiska stilen, men ju mer jag måste färdas fram och tillbaks i världen i jakt på råmaterial för att bygga fler och fler byggnader på ranchen för att kunna beväpna mig mer, desto mer tappar jag dessvärre intresset.
Dock lyckas handlingen ändå fascinera mig nästa hela vägen till slutet, dock var vissa sekvenser och sidospår endast frustrerande. Lägg därtill att det inte finns några automatiska sparpunkter, utan det måste jag själv komma ihåg att göra, i de fåtal säkra platser som finns.
I Hate This Place har en hel del bra idéer, men faller lite på att det försöker kombinera genrer på ett sätt som känns lite konstlat. Med mindre fokus på resurssamlande och byggande hade det antagligen haft ett lite jämnare flöde och tempo händelsemässigt. Och eftersom spelet fullständigt gödslar ut saker att samla på sig så känns Elena oerhört överkompetent mot slutet, så mycket av skräckmomenten går förlorade eftersom jag sitter på alldeles för många vapen, för mycket ammunition och första hjälpen-lådor nog för att rädda en mindre by.
Jag har inte läst de grafiska novellerna som världen skapats för, men blir onekligen lite nyfiken på att få veta mer om platsen som många verkar hata och världen som skapats. Och jag kan tänka mig att det är en värld som passar bättre i mindre interaktiv skildring.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av Broken Mirror Games.
