Det är alltid med en viss spänning man ger sig in i nyutgåvor av spel man aldrig har upplevt innan. Ju äldre den ursprungliga utgåvan är, desto mer spännande är det. I det aktuella spelets fall pratar vi om relativt blygsamma nio år, men nog kan man vara nyfiken ändå.
Titeln i fråga är Anima: Gate of Memories I & II Remaster som innehåller två sammanvävda äventyr i ett nypolerat paket. Det som gör det hela lite extra intressant är att båda i stort förtäljer samma berättelse, men upplevt från olika individers synvinklar.
I det första spelar vi som två olika karaktärer, den namnlösa kvinnan som benämns som ”The Bearer” samt en demon kallad Ergo. Till en början håller man ganska hårt på detaljerna kring karaktärernas relation, men allt eftersom berättelsen fortgår får vi veta mer om deras komplexa band. När handlingen tar vid befinner vi oss vid ett torn vars existens pendlar mellan två olika världar. Den verkliga världen, och en abstrakt drömvärld som demoner plötsligt har strömmat till från. The Bearer (som är medlem i en organisation kallad Nathaniel-ordern) är där för att ställa saker till rätta, och med sig har hon Ergo, som motvilligt hjälper till. Ergo är nämligen själv ett offer för ordern, och har bundits till en bok för att endast framkallas å deras vägnar. I det här fallet för att slåss tillsammans med the Bearer.
I spel nummer två får vi istället uppleva hela äventyret genom en individ kallad The Nameless, en man vars krafter gör honom till en måltavla för Nathaniel-ordern. Även han befinner sig i tornet, men med något annorlunda motiv än de andra. Då och då springer de ihop med varandra, och berättelserna vävs ihop på ett ganska tillfredsställande sätt. Båda spelen är dessutom snudd på identiska sett till övriga inslag, hur karaktärerna fungerar, hur de utrustas, uppgraderas och så vidare.
Handlingen för samtliga parter kretsar i stort kring att slåss mot olika demoner och deras underhuggare, men för att nå dem behöver jag utforska olika miljöer som speglar respektive demons personlighet. Jag utgår från tornets kärna där jag kan spara mitt spel, köpa på mig resurser och konversera med några av spelets karaktärer innan jag tar mig vidare till nästa område. För att komma åt varje boss behöver jag samla på mig ett antal ”Minnen” som dels fungerar som nycklar, men även fyller ut berättelsen med bossarna bakgrund.
För att få tag på minnena krävs det ofta att jag löser någon sorts pussel, klarar mig igenom utmanande plattformspassager eller besegrar någon miniboss. Det blir ganska linjärt, men med hjälp av några olika knep lyckas man hålla mig intresserad. Ett av dem är att man har fått till en ganska bra balans i de utmaningarna jag ställs inför, men det är inte allt. Man har även gjort en hel del intressanta designval och klämt in inslag som skapar bra variation. I en värld får jag exempelvis lösa en serie ordpussel för att låsa upp såväl minnen som skatter, och i en annan utmanas jag med en sorts farlig kurragömma-lek. Det är unika inslag i spelet, och när man dessutom leker mycket med perspektiv och kameravinklar blir jag nyfiken.
Karaktärerna jag spelar som har ett antal förmågor som jag kan låsa upp genom att besegra fiender och samla in erfarenhetspoäng. Det är ett blygsamt utbud, och då de flesta är fokuserade kring min prestation i strid blir det sällan särskilt spännande att låsa upp dem. Däremot ger bonusarna som ingår i uppgraderingarna mig en bra udd för att ha en chans mot bossar och svårare fiender. Märker jag att ett område är lite för svårt kan jag retirera för att sedan återvända när jag har blivit något starkare.
Underhållningsvärdet i striderna varierar, men för det mesta är de skapligt involverande. Den genomsnittliga bataljen utkämpas mellan våra karaktärer och en grupp av motståndare som ofta består av en kombination av närstridskämpar och skyttar. Tanken är troligtvis att jag som spelare ska behöva prioritera vilka jag vill ge mig på först, men det funkar inte riktigt som jag vill ha det. Framförallt för att mina karaktärer är alldeles för lätta att knuffa runt med såväl slag som avståndsattacker. Med det sagt finns det även inslag jag gillar ordentligt, exempelvis hur jag kan skydda mig mot fientliga projektiler genom att träffa dem med mina egna.
Anima: Gate of Memories I & II är något av en ojämn upplevelse, men i det stora helt ganska underhållande. På plussidan finns ett simpelt men stundvis överraskande upplägg, utmanande bosstrider och trevligt soundtrack, medan minussidan framförallt kämpar med balans och stel handling. För den som söker ett lättsamt action-rollspel kan det här vara värt en titt, men förvänta dig inte allt för mycket.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av Anima Publishing.
