Author: Jonny Lindmark

Maktgalna företagsledare och skruvade affärsmen känns som ett allt vanligare fenomen i såväl det verkliga livet som i våra fiktiva berättelser, och med Pipistrello and the Cursed Yoyo vill utvecklarna på Pocket Trap säga sitt om saken. I spelet befinner vi oss i staden New Jolt City, en plats där invånarna skinnas på såväl inkomst som rättigheter genom utstuderade fulspel från stadens makthavare. Detta är något som den unge pojken Pippit knappt märker av då han under vingarna på sin faster, den mäktigaste av de snikna aktörerna har gott om både pengar och frihet.

Pippits faster, Madame Pipistrello är nämligen ägare och ledare för Pipistrello Industries, ett energibolag som har lyckats konkurrera ut alla motståndare och nu pressar stadens invånare genom hutlösa energipriser. Snart tröttnar stadens övriga företagsledare, och fyra av dem inleder en kupp med målet att stjäla Madames senaste uppfinning, en batterityp som laddas med själar. I sitt försök att stoppa dem fragmenteras Madames egna själ och sugs in i fyra batterier, men ett fragment av den hamnar även i Pippits jojo som nu får krafter utöver det vanliga. Med sin förbannade faster inuti sin favoritleksak beger han sig ut för att hämta hem resten av hennes själ.

Spelvärldens kanske brötigaste krigare är tillbaka, och den här gången får begreppet ”gå bärsärk” verkligen leva ut sin rätt då Doom: The Dark Ages (likt titeln avslöjar) utspelar sig i en annan tid. Serien vars teman vanligtvis lutar lite mer åt det futuristiska hållet gör här en liten sväng till förmån för nedgångna slott, kedjor och spikklubbor. Andra saker förblir däremot oförändrade. Sluga helvetesprinsar, ondskefulla häxor och horder av demoner konspirerar nämligen bakom kulisserna, och det dröjer inte länge innan helvetet bryter loss. Lyckligtvis finns det en effektiv åtgärd mot sådana problem.

Doom är på många sätt en ikonisk serie med spel inom den här intressesfären, så visst väcks nyfikenheten hos många när utvecklarna på Id Software börjar viska om nya spel i serien. Med Doom: The Dark Ages har man precis som man gjorde med Doom (8/10) velat utveckla upplägget lite samtidigt som man värnar vissa drag som kännetecknar serien. Ett exempel på det sistnämnda är spelens handling som trots att de inte får ta för stor plats ändå ska ge en gnutta narrativt driv. Så är det även i det här spelet, och handlingen förpassas nästan helt till korta klipp mellan nivåerna, eller små informationsrutor i uppslagsverket.

Revenge of the Savage Planet är något av en futuristisk och skruvad tolkning av den klassiska överlevnadsberättelsen Robinson Crusoe. I föregångaren, Journey to the Savage Planet fanns i alla fall ett giltigt anställningsavtal för vår lilla rymdforskare, men nu har han lämnats vind för våg för att på egen hand säkra sin överlevnad. Hur detta ska gå återstår att se, för inget är säkert när jag drar på mig rymddräkten och ger mig ut i vildmarken på jakt efter rättvisa.

Visst låter det dramatiskt, men föreställ dig själv att du har spenderat hundra år i kryosömn för att vakna upp på en främmande planet och få veta att du är avskedad. Det är en tuff situation, men det finns hopp. Snart hittar jag inte bara en farkost som kan möjliggöra en hemfärd, utan även en och annan medarbetare som kan bidra till att sätta dit Alta, vår tidigare arbetsgivare. Innan det blir aktuellt kvarstår dock några hinder. Vi måste nämligen reparera nämnda farkost och dessutom samla ihop ordentligt med bevis för att kunna uppmärksamma Altas fulspel.

Efter att en mystisk meteorit har slagit ner på jorden sprids en dödlig och omfattande sjukdom som snabbt blir ett hot mot mänskligheten. Oro uppstår och våra samhällen genomsyras av misstro som utmynnar i ett totalt kaos. En organisation kallad ”The sovereignty” gör sitt bästa för att stävja oron och lyckas till slut med att återställa lugn och ro, mycket med hjälp av sin militära styrka. Mänskligheten jublar, men det finns de som tvivlar. Snart uppstår nya motsättningar, och det är upp till oss spelare att reda i vem som har rätt eller fel i Chains of Freedom.

I spelet ställs vi nämligen inför en klassisk konflikt mellan David och Goliat, ”The Sovereignty” mot en motståndsrörelse vars mål är oklart, i alla fall för den kvartett av soldater jag får kontroll över i början av spelet. Organisationen har sänt ut dem för att likvidera motståndsrörelsens ledare, Dr. Svetlov, men insatsen hamnar snabbt i knipa och det dröjer inte länge innan vi befinner oss i ett laglöst land, fullt av allt från motståndsmän, busar som meteorens sjukdomsoffer. Så småningom sätts soldaternas tilltro till systemet på prov, men vem ska de egentligen lita på?