Author: Jonny Lindmark

Den stimmiga tvättsvampen SpongeBob SquarePants har blivit något av ett fenomen sedan han gjorde entré på TV 1999. Tillsammans med sitt färgglada gäng vänner har han figurerat i en uppsjö av spel, och fler verkar det bli. Efter att föregångarna, Battle for Bikini Bottom: Rehydrated och The Cosmic Shake (5/10) gjort sig hyfsat populära fortsätter Purple Lamp Studios att smida, och nu är nästa äventyr här. Spelet heter SpongeBob SquarePants: Titans of the Tide, och jag har tagit mig tiden att syna det i sömmarna.

Precis som de flesta andra spelen i serien utspelar sig det här på Bikini Bottom, havsbottnen under verklighetens Bikiniatollen. Berättelsen öppnar med en stor tillställning på the Krusty Krab, restaurangen som utgör en av stadens centrala mötesplatser. Den självsäkra och pompöse härskaren, Kung Neptune är nämligen där och ska beställa krabburgare. Som av en slump dyker dock det lika självcentrerade piratspöket ”The Flying Dutchman” upp, och deras två egon krockar. Ett slagsmål uppstår och hela bikinibottnen förvandlas till ett kaos av spöken och farlig energi. SpongeBob och hans bästa vän, sjöstjärnan Patrick får sig också en dos spök-energi, och tillsammans med sina övriga vänner ger de sig av för att ställa allt till rätta.

Det var ett tag sen man hörde av spelserien Sacred. Lite drygt 11 år har gått sen det tredje spelet släpptes, och trots att just det spelet möttes av blandade åsikter hoppades fansen på mer rollspel i samma anda. Det visade sig att deras önskningar har blivit någorlunda uppfyllda, för här sitter vi nu med en remaster av seriens flaggskepp, Sacred 2: Fallen Angel. Ännu en gång har det blivit dags att välja sida i kampen mellan gott och ont, och vem av dem som går segrande, det är upp till oss.

Spelet öppnar med en pampig och intensiv videosekvens som visserligen inte säger särskilt mycket om handlingen, men däremot sätter stämningen som på många sätt genomsyrar spelet. Temat om en maktkamp mellan två, tydligt uppdelade sidor är på många vis en klassisk konflikt, men här vill man lyfta fram aktörernas beståndsdelar. Jag tänker såklart på såväl karaktärsklasser som spelare, och då finns det utrymme för olika beslut.

De flesta av oss har troligtvis haft en chef eller två under vårt arbetsliv som vi inte riktigt har klickat med. Relationen mellan chef och medarbetare handlar ju trots allt ofta om en sorts maktbalans vars omständigheter inte alltid odlar en trevlig arbetsmiljö. I det actiontunga spelet Godbreakers blir maktbalansen extra påtaglig när hela solsystemets framtid hänger på ett gott samarbete, och vi spelare kommer att få göra grovgörat.

Spelet är i grunden ett actionspel med lite extra fokus på möjligheten att samarbeta med andra spelare, men det går även utmärkt att spela på egen hand. När jag startar äventyret är det i rollen som en namnlös och intetsägande krigare, utrustad med ett hillebardsliknande vapen och en ordentlig dos stridslust. Vem hen är vet vi inte, och det finns en förklaring till det.

Som spelskribent får man uppleva mycket, men trots det slutar man aldrig att överraskas över spelutvecklares otroliga fantasi. Den här recensionen handlar om ett spel vars grundkoncept är lika skrattretande som det är genialiskt. Jag har nämligen spelat The Cabin Factory, ett spel vars titel är löjligt intetsägande, fram till dess att du får veta vad spelet handlar om. Då vänder det, och allt blir genast väldigt intressant. I det här spelet ska du nämligen kvalitetstesta spökhus och se till att de inte är hemsökta, och det är inte något som hör till vardagen.

Om du var uppmärksam när du läste stycket ovan kanske du reagerade på det där sistnämnda, men det finns en logik i det hela. I din roll som fabriksanställd jobbar du nämligen inte på vilket företag som helst, utan ett som tillverkar stugor för skräckindustrin (filminspelningar, nöjesparker och så vidare). Problemet är bara att det har kommit in en del klagomål på sista tiden. Vissa av stugorna har faktiskt varit hemsökta på riktigt, och det ger minst sagt missnöjda kunder. Företagets lösning blir att någon måste kontrollera varje stuga innan de skeppas, och denna någon är jag som spelare.

Simon the Sorcerer är en spelserie med rötter som sträcker sig hela vägen till början av 90-talet. Flera medlemmar här på redaktionen fick sig således en liten mental nostalgitripp när det sprillans nya Simon The Sorcerer: Origins damp ner i vår (digitala) brevlåda. Bland fans av peka-klicka-spel anses de första två spelen i serien vara något av klassiker, men många vill nog också påstå att det har gått lite knackigt för serien sen dess. Med den här titeln får serien en chans att vakna till liv igen, och det gör det hela extra spännande.

Simon the Sorcerer: Origins är, som titeln avslöjar, ett äventyr som utspelar sig före samtliga andra spel i serien, något som känns som ett ganska smart drag om man vill sikta in sig på nya spelare, men även erbjuda något för gamla fans.