Author: Johan Lindros

När jag bokade mina möten inför Gamescom fick jag möjlighet att skriva upp mig på ett vid tillfället hemligt spel från Raccoon Logic, vilket om jag ska vara ärlig inte ringde någon specifik klocka. Efter lite grävande kom jag fram till att det är nya bolaget som Typhoon Studios-anställda startade efter de blev ett offer för Googles halvhjärtade försök att ge sig in i spelbranschen med Stadia.

Deras Journey to the Savage Planet (9/10) hamnade dock lite under min radar när det släpptes, men inför mötet tog jag tillfället i akt att plocka upp det från skämshögen och det visade sig vara precis lika bra som Jesper uttryckte det i sin recension ovan.

När jag bokade mötet för Roadcraft visste jag ännu inte vilket spel det handlade om, utan enbart att det var ett nytt spel från Saber Interactive. Om du har följt bloggen de senaste åren har du säkert snappat upp att jag är en ganska stor fan av det Saber-utvecklade Snowrunner, och jag tog därför en chansning på att de skulle ha något snarlikt på gång till Gamescom.

Redan under förshowen till Opening Night Live skulle det visa sig att min chansning gav utdelning när första trailern för Roadcraft visades upp i all sin prakt, och peppen inför mötet jag bokade under dag två på mässan sköt i höjden.

Techland har i många år varit ledande när det kommer till zombieutrotning i förstapersonsperspektiv, och jag har personligen varit förtjust i deras verk sedan de släppte det halvtrasiga men vansinnigt underhållande Dead Island. Numera är det dock Dying Light-serien som drivs framåt av den polska studion, och även om grunderna är snarlika med zombiehorder och närstrider, finns det betydligt mer fokus på rörlighet och den skiftande dynamiken mellan dag och natt.

Dying Light: The Beast startade som en expansion till Dying Light 2 (9/10) men har nu vuxit till ett fristående spel istället. Däremot kommer det fortfarande att vara kostnadsfritt för alla som har Ultimate-utgåvan av grundspelet för att utvecklarna ville leverera på den utlovade expansionen som var planerad för säsongspasset.

En av de största titlarna jag fick möjligheten att kika närmare på under andra mässdagen är det ambitiösa MMO-projektet Dune Awakening från norska Funcom. Det är ju som säkert bekant ett företag med lång och bred erfarenhet av MMO-genren, och de ligger bland annat bakom min personliga inkörsport i genren Anarchy Online men har på senare tid skördat framgångar i överlevnadsgenren med Conan Exiles.

I Dune Awakening är dessa två genrer sammanfogade i en satsning på att skapa ett MMO-spel med överlevnadsmekaniker, och med den ogästvänliga planeten Arrakis som skådeplats känns det på förhand som ett ganska klockrent fundament för upplevelsen som Funcom siktar efter.

Dag två på Gamescom rivstartade omedelbart med att jag kastades in i det kusliga skräckspelet Karma: The Dark World. Utöver det skruvade visuella temat finns det även en tydlig influens från George Orwell på flera punkter i detta verk.

Berättelsen utspelar sig i en ultradystopisk version av Östtyskland under 1984 där ett allsmäktigt företag styr vardagen med järnhand, till den grad att det till och med finns tankepoliser. Om du misstänks för ett brott kan dessa poliser nämligen invadera dina minnen med hjälp av en maskin och återuppleva tidigare händelser för att utreda huruvida du är skyldig.

Redan under Summer Game Fest tidigare under sommaren avtäcktes planerna för en uppföljare i strategilångköraren Civilization. Under Gamescoms Opening Night Live fick vi dessutom reda på att Civilization VII kommer att släppas den 11 februari nästa år, och jag fick dessutom nöjet att kika närmare på det som en avslutning på första mässdagen.

Mötet började med en ganska matig presentation av utvecklarnas vision för spelet och även om den verkade vara riktad mot folk med många fler timmar i spelet än vad jag har fanns det ändå en del punkter som stack ut som intressanta förändringar.

Ett av de mest fullmatade mötena man kan få på Gamescom varje år är hos Bandai Namco, som för enkelhetens skull oftast bakar ihop alla sina spel på en och samma plats. Där kan jag sedan bläddra fritt i demostationen mellan de olika spel som ställs ut. Och för att fortsätta i enkelhetens tecken kommer jag att sammanfoga spelen jag fick ta del av där i ett och samma inlägg.

Titlarna som låg i huvudfokus i år var Unknown 9: Awakening, Little Nightmares III, och Dragon Ball Sparking Zero, och jag tog mig därför an just dessa spel i nämnd ordning.

En av de absolut största titlarna som jag fick möjlighet att testa under Gamescom 2024 är det hett efterlängtade Monster Hunter Wilds, som siktar in sig på lansering under nästa år. Serien har hängt med i många år nu, och jag har vid flera tillfällen försökt komma in i rollen som monsterjägare med blandad framgång.

Serien är bitvis notoriskt taggig att närma sig som nybörjare, och det har åtminstone tidigare krävts en hel del utforskande av wiki-artiklar och guider för att lära sig hur mekaniker och system fungerar. I samband med Monster Hunter World (9/10) började dock Capcom introducera en mer välkomnande upplevelse, vilket resulterade i deras bäst säljande spel någonsin. Det är dock fortfarande ett spel som har många egenheter som uppföljaren hoppas kunna räta ut, och om det sker kan jag nog vara ganska fast i världen som utvecklarna har skapat.

Mitt första inbokade möte för Gamescom 2024 landade i Atari-båset, där jag fick en actionpackad spelsession i det kommande sidoscrollande beat ’em up-spelet Mighty Morphin Power Rangers: Rita’s Rewind. Spelet utannonserades tidigare denna sommar under Summer Game Fest-veckan, där trailern utlovade både slagsmål som är typiska för genren, men även en hel del variation i själva uppdragen.

Jag gillar ju genren, men var kanske en aning tveksam till hur jag skulle klaffa med spelet eftersom jag inte är speciellt insatt i Power Rangers. Detta tvivel var dock ganska bortblåst efter några få sekunder när Digital Eclipse Chris Kohler började vägleda mig genom demon.