Author: Johan Lindros

En av de stora fördelarna med att recensera spel är att man förr eller senare behöver vidga sin komfortzon och ta sig an något som man normalt sett kanske inte hade plockat upp i butiken. För min egen del är det klarast lysande exemplet på detta när jag fick Danganronpa: Trigger Happy Havoc (8/10) på mitt recensionsbord, som visserligen inte var min allra första visuella roman, men det cementerade verkligen mitt intresse för genren.

Förra året dök det upp ett nytt spel från Too Kyo Games, vilket är en studio som består av talanger som har erfarenhet av både Zero Escape-serien och Danganronpa-serien, och det låter ju förstås något som jag skulle sluka upp med hull och hår. Det tidigare Nintendo Switch-exklusiva spelet har nu slutligen tagit steget till andra plattformar, och jag har kikat närmare på vad Master Detective Archives: Rain Code Plus har att erbjuda.

Det har gått nästan två år sedan Santa Monica Studio släppte God of War Ragnarök (10/10) och fullständigt blåste omkull mig, och många andra. Spelet bjuder på makalösa visuella upplevelser, känslofyllda berättelseögonblick och adrenalinpumpande action på en nivå som få andra spel når upp till, och nu har detta verk äntligen tagit steget till PC.

Det är dock inte de flitiga portningsexperterna Nixxes som ligger bakom detta projekt, utan istället Jetpack Interactive som även jobbade med portningen av föregångaren. Även om det förra spelet hade en del opolerade kanter vid lanseringen märks det tydligt att de har lärt sig mycket nu när de sjösätter avslutningen på Kratos nordiska äventyr. Som vanligt när det gäller PC-recensioner kommer jag att fokusera mest på jämförelser och tekniska aspekter, men om du vill få en uppfräschning av vad jag tycker om själva spelet i stort kan du läsa min PS5-recension här!

90-talet var onekligen den gyllene eran för den klassiska äventyrsgenren som populärt benämndes ”peka-och-klicka”. Det var en tid när Lucasarts var herre på täppan i dessa berättelsedrivna pusselspel, men det saknades inte konkurrenter som nafsade efter deras hälar. En av dessa studior var brittiska Revolution Software, som hade etablerat sig på marknaden med Lure of the Temptress och inte minst det fantastiska Beneath a Steel Sky.

Deras följande projekt som släpptes 1996 var dock spelet som skull utvecklas till en serie som har hängt med ett bra tag nu, och jag tänker förstås på Broken Sword: Shadow of the Templars. Detta spel har nu putsats upp rejält för att släppas på moderna plattformar, och jag när jag tog mig an recensionsuppdraget var väldigt nyfiken på att se hur detta spel skulle hålla efter så pass många år.

Ibland finns det spelserier som konstant känns lockande, men som av diverse skäl inte tar steget från ”att spela”-listan. Ace Attorney-spelen är ett av de största exemplen för min del, och det har mest berott på att jag inte ägde plattformen de släpptes på när det begav sig. Capcom har dock gjort ett riktigt bra jobb med att blåsa nytt liv i dessa rättegångsfokuserade visuella romaner med ett gäng nysläpp av både originalspelen och de olika sidospår som serien har tagit.

Nu är det dags för ytterligare en samling som heter Ace Attorney Investigations Collection. Den innefattar logiskt nog Ace Attorney Investigations: Miles Edgeworth och för första gången utanför Japan får vi även ta del av Ace Attorney Investigations 2: Prosecutor’s Gambit.

I takt med att åren och konsolgenerationerna passerar har diskussionen om preservering av spelhistoria blivit ett alltmer relevant ämne. Ganska nyligen har digitala butiker för både Wii U och Xbox 360 stängts ner, vilket har lett till att många spel inte längre är tillgängliga att köpa och det finns därmed inga 100 procent lagliga vis att få uppleva delar av vår spelhistoria längre.

Ju längre bak vi kikar i tiden, desto fler luckor finns det, men det finns lyckligtvis aktörer som försöker täppa igen vissa av dessa hål. En av dessa heter Antstream Arcade, och det är en streamingtjänst som redan har funnits ett tag på andra plattformar men som nu slutligen har tagit steget till PlayStation. Med löften om över 1300 tillgängliga titlar med i abonnemanget kastade jag mig in i vimlet av spel för att hårdtesta tjänsten.

Det är nog ingen överdrift att säga att jag inte har någon större investering i Warhammer, oavsett om det gäller fantasyvarianten eller science fiction-världen som målas upp i Warhammer 40,000: Space Marine II. Världarna och berättelserna som skildras är fascinerande, men känns snudd på ogenomträngliga med tanke på alla böcker och annat källmaterial som finns.

Lyckligtvis finns det spel som just Space Marine II, som ger mig en ingång i denna täta fiktiva värld genom att erbjuda en ganska lättillgänglig actionrökare där jag både kan suga åt mig av intressanta teman medan jag klyver horder av anstormande fiender.