Author: Jesper Pettersson

Pusselspel med en realistisk fysikmotor i botten har alltid tilltalat mig och Bridge Constructor Portal får mig att minnas klassiker som The Incredible Machine och Crayon Physics. Jag har inte spelat föregångaren Bridge Constructor (6/10) men redan från start vet jag att det finns markanta skillnader.

Portal-spelen innoverade pusselgenren och visade både att det går att skapa helt unika pusselspel samtidigt som de både är spännande och roliga. Innan jag började spela denna titel ställde jag mig undrande om Portal-namnet bara skulle vara en gimmick eller om namnet verkligen förtjänades?

(more…)

Actionrollspelet Kingdom Come: Deliverance berättar en historia vilken är någorlunda historiskt korrekt och utspelar sig år 1403 i det medeltida kungariket Böhmen, som idag är en del av Tjeckien. Där är även spelets utvecklare Warhorse Studios belägna, och det känns genuint att debutera med ett spel som slår an på deras lokala historia.

Det råder inga som helst tvivel om att de har sneglat på hur framgångsrika deras grannar i nordost varit med Witcher-serien. En annan inspirationskälla som jag direkt tänker på är The Elder Scrolls-serien.

Hur står sig då Kingdom Come i jämförelse med dessa? Det är ett spel med stor potential, men som faller på finliret och detaljerna.

(more…)

Även om det släpps många bra nya japanska rollspel drömmer sig många spelare tillbaka till SquareSofts storhetstid på 90-talet, som erbjöd mängder av klassiker vilka släpptes på Super Nintendo och PlayStation. Lost Sphear är en kärleksfull tillbakablick på den eran och lyckas riktigt bra med att både frammana nostalgiska känslor samt leverera en bra spelupplevelse.

Precis som genren förespråkar börjar spelet i en by på landsbygden där du bekantar dig med spelet protagonist, tonårspojken Kanata och hans vänner. Delar av världen börjar försvinna i vita områden av ingenting och ganska snart visar det sig att Kanata har förmågan att kanalisera minnen och återställa förlorade områden.

(more…)

Det är med stor förväntan jag startar upp The Inpatient som är en uppföljare till det överraskande bra Until Dawn (9/10). Delar av Until Dawn utspelade sig på mentalsjukhuset Blackwood Sanatorium där du pusslade fram ledtrådar om vad som hade hänt där 60 år tidigare, och varför det plötsligt övergavs. The Inpatient placerar dig i rollen av en patient med minnesförlust, mitt under dessa händelser år 1952.

Redan från början förmedlas en obehagskänsla och en närvaro som ett krypande skräckspel skall ha. Du sitter fastspänd i en stol och en motbjudande doktor försöker få dig att minnas fragment av ditt förflutna. En stor del av upplevelsen grundar sig i klaustrofobiska tankar som förstärks av att du sitter fastspänd i en stol eller är inlåst i en liten cell.

(more…)

Filmen mitt liv som hund och barnsången “Jag ska måla hela världen lilla mamma” har inte särskilt mycket med Okami HD att göra, även om titlarna ganska väl beskriver spelet på hög nivå. Okami släpptes ursprungligen på PlayStation 2 och har uppdaterats och återutgivits till en mängd plattformar genom åren, och nu går det första gången att spela det i 4k-upplösning på PlayStation 4 Pro. Jag har spelat det på en Pro, men i full HD då jag inte har en 4k-TV ännu.

För hundra år sedan besegrades den åttahövdade demonen Orochi av den vita vargen Shinanui och svärdsmannen Nagi; demonen fängslades i en grotta. Striden blev över tid en myt och en ättling till Nagi släpper demonen fri på nytt. Här småler jag och undrar om spelutvecklarna tittat på TV-serien Samurai Jack, men inser snabbt att båda berättelserna grundar sig i samma japanska myter. Du axlar rollen som solguden Amaterasu i form av den vita vargen och har en magisk pensel som kan utföra mirakel till din hjälp. Det låter kanske som en fånig premiss, men mekaniken med de olika penselmiraklen är central i spelet och är en faktor som får det att sticka ut från mängden.

(more…)

Jag har alltid gillat äventyrsspel i genren peka-och-klicka, men faktum är att jag helt missat serien Black Mirror vars första del släpptes 2003. Del blev tre delar genom åren och enligt förhandsinformationen ska detta spel ses som en omstart på serien, som för övrigt inte har något alls att göra med Netflix-serien vilken blivit populär på senare år. Här anammas egenskaperna av ett äventyrsspel av modernt konsolsnitt där du förflyttar dig med styrspaken och undersöker omgivningen med ett enkelt knapptryck. Dock kommer du inte undan några enstaka quick time events som klistrats dit i onödan i min mening.

Året är 1926 och på ett gammalt slott i Skottland axlar du rollen som David Gordon som besöker familjens ägor för första gången i sitt liv efter att hans far dött under mystiska omständigheter. Berättelsen är en klassisk spökhistoria med tydliga influenser från Edgar Allan Poe och H.P. Lovecraft.

(more…)

Att det pågick ett konsolkrig mellan Sega och Nintendo långt innan varumärket PlayStation fanns är allmänt känt, och att respektive företag hade varsin maskot i form av galjonsfigurerna Sonic och Mario likaså. Sega har sedan många år gett upp hårdvarukampen och ger ut sina spel på de andra plattformarna. Att jag överhuvudtaget tar upp giganternas kamp är givetvis för att Sonic Forces släpptes knappa två veckor efter det senaste Mario-spelet och jag var givetvis nyfiken på om de båda plattformshjältarna lever upp till gamla meriter.

Min erfarenhet av Sonic-spelen är tämligen begränsad, och det är bara ett par av figurerna jag känner igen sedan tidigare. Som tur är får jag skapa min egen hjälte som tar upp kampen mot Doctor Eggman tillsammans med Sonic och de andra motståndskämparna. Berättelsen är oväntat mörk där Eggman och hans allierade har dragit igång apokalypsen, något som känns helt malplacerat med de annars färgglada fabeldjuren i miljön.

(more…)