Author: Jerry Olsson

SPY x ANYA: Operation Memories är en vardagssimulator, där adopterade flickan Anya bor tillsammans med hemlige spionen Loid, lönnmördaren Yor och hunden Bond. Spelet är baserat på mangan SPY x FAMILY av Tatsuya Endo, och det finns även en anime med denna märkliga “familj”.

Anya är i denna kreation en vanlig elev med hög ambition och hon älskar dessutom att umgås med väninnan Becky. Eleverna ska skriva en stor uppsats och då får Anya idén om att sätta ihop en fotobok med info om hennes värdefulla minnen, och fotograferande visar sig vara spelets huvudsakliga mekanik.

V Rising släpptes i early access 2022 till PC av svenska spelstudion Stunlock Studios, och nu ett par år senare lanseras en fullskalig version av detta vampyräventyr till PlayStation 5. Vampyrer, en tidigare dominant livsform med aptit för blod, har under en lång tid varit underlägsna människorna som tidigare var deras undersåtar. Men nu är tiden inne för vampyrers självutnämnda plats i hierarkin och därmed bli fruktade åter igen.

Efter en uppfräschning av min vampyr vaknar jag upp i en krypta, för att sedan ta mig ut ur kyrkogården innan jag kan börja återbygga mitt slott.

Astor: Blade of the Monolith är ett äventyrsspel som utspelar sig i en tidsålder där människan sedan urminnes tider varit utdöd.

På planeten Gliese lever de fredliga Diokek under hot av mörka krafter och påtryckningar från fiendestammen Hiltsik, men en dag får äventyrlige diokeken Astor sitt kall genom att Antikens folk utsett honom till den Utvalde. 

De sidoscrollande äventyrsspelen Castlevania och Ninja Gaiden är två stilrena och mytomspunna titlar som jag spelade mycket under tidigt 1990-tal. Deras aggressiva utmaningar och noggrant väldesignade banor gav mig lärdom och stärkte min envishet. Trots nämnda titlars höga svårighetsgrad, som framkallade mängder av svordomar, var dessa milstolpar under den långa tid jag har ägnat mig åt tv-spel.

Grundkonceptet i dessa verk har varit inspirationskälla för mängder av spel, och Lords of Exile är inget undantag, då det är i princip identiskt på flera punkter när man jämför med de spirituella förlagorna.

Den framlidne japanska serietecknaren Akira Toriyama var mest känd för sin stora succé Dragon Ball. Personligen har jag inte läst mangan eller sett någon av tv-serierna, men Toriyamas ikoniska stil i illustrationerna är enkla att känna igen, och har varit en inspirationskälla för många kreatörer. Toriyama har även tecknat Sand Land, och precis som Dragon Ball har ökenmangan nu dessutom blivit tv-spel.

I Sand Land lever demonprinsen Beezlebub och hans kompisar mitt i en stekhet öken helt utan vatten. Varje dag utför han sina rutiner, genom att plundra den kungliga arméns vattenleveranser. Men en dag får han besök av den gamla sheriffen Rao, som i sin tur söker efter den legendariska vattenkällan för att tillförse hela riket med vatten.

Det indieutvecklade S.O.L Search of Light är ett narrativt äventyrsspel där jag styr en främling som vaknar upp i en fredlig stad vars invånare består av robotar. Utanför staden får jag beskåda ett svart hål, som är en portal till en dimension bestående av ett nät av sammankopplade nivåer med en boss längst in.

Jag ska utforska det svarta hålets olika nivåer och söka efter fler assisterande robotar för stadens uppbyggnad. Varje nivå är indelad i olika kategorier, vissa involverar pussel och andra fokuserar på strider. Men jag ser ingen skillnad på banorna eftersom alla har en sterilt grå miljö med klippor och förfallna kyrkor i bakgrunden. Oavsett om jag spelar en pusselnivå så förekommer strider, och pussel ska lösas även i stridsbanorna. Vad är då poängen med de olika kategorierna om nivåerna är identiska och enformiga?

Att kombinera rally och bollsport är inget nytt begrepp. Rocket League blandade racing och fotboll vilket blev ett framgångsrikt koncept när spelet lanserades 2015. Nästan ett decennium senare byter spelutvecklarna Hugecalf ut fotboll mot golf i Turbo Golf Racing.

Precis som i Rocket League kör jag med en radiostyrd bil, fast på en utopisk golfbana istället för på fotbollsplan i detta partyspel för flera spelare online.

För tjugo år sedan släpptes första delen av de två Star Wars-flerspelarskjutarna där upp till 64 spelare deltog samtidigt. Star Wars: Battlefront lanserades till PlayStation 2 och fick en uppföljare tre år senare till samma konsol. Lagom till spelseriens tjugoårsdag släpps dessa två nämnda titlar i samlingen Star Wars Battlefront Classic Collection, där de goda rebellerna och Republiken kämpar mot Imperiet och dess onda stormtroopers i klassiska eldstrider från de sex första filmerna.

Kärnpunkten i bägge spelen är att låta två lag bestående av 32 spelare vardera erövra zoner och oskadliggöra motståndare, tills sista soldaten fallit offer för avfyrade lasersalvor. En tagen zons grundläggande del är att stupade lagkamrater kan börja där och forcera igenom motståndet snabbare.