Author: fredrik

Flipper tycker jag nog att jag har bra koll på, och jag har även någorlunda koll på superhjältarna som Marvel och D.C. Comics har givit oss. Ändå har jag på något sätt lyckats missa äventyren med de kvinnliga hjältarna som har huvudrollerna i dessa nya flipperbord till Zen Pinball 2. Zen Studios råder dock bot på min okunskap och introducerar mig till Ms. Marvel, Black Widow och Squirrel Girl för att nämna några.

Om du är insatt i utvecklarens tidigare verk, och kanske har läst några av våra tidigare recensioner av deras verk, känner du nog till att utvecklingen mer och mer har riktats mot rejält underhållande bord. Marvel’s Women of Power är verkligen inget undantag, även om de båda borden som ingår i paketeringen har olika hjältinnor och vitt skilda upplevelser.

(more…)

Åtta år efter att 2K Games släppte ett av 2000-talets viktigaste och bästa spel till PlayStation 3; BioShock, har spelstudion snickrat ihop förmodligen en av de mest efterlängtade samlingarna någonsin.

BioShock: The Collection är en återutgivning av alla tre spel och deras berättelsebaserade extramaterial med en högupplöst, snyggare yta. De två första spelen ligger på en skiva medan det tredje kapitlet; BioShock Infinite, och dess tillägg ligger på en separat skiva. (more…)

När någon nämner orden “klassiskt JRPG”, vänder säkert många tankarna till tidiga Final Fantasy, Mana-serien eller kanske till och med Shining Soul. Faktum är att jag personligen föredrar dessa, i grund och botten, simpla upplevelser där framgång nås genom upprepning och lärdom till perfektion. Det finns något rent och lockande i devisen att nötande skapar styrka; en befriande känsla att återvända till svåra nivåer för att fullständigt krossa motståndet med nya färdigheter, och med nyvunnen styrka.

Criminal Girls: Invite Only (7/10) fick tyvärr oförtjänt mycket kritik på grund av dess knepiga och snedvridna system att öka protagonisternas nivåer och färdigheter. För att entusiasmera tjejerna som hamnat i helvetet, krävdes straffande och förnedrande åtgärder innan de utvecklades och släppte lös sina nya förmågor. Någonstans glömdes det bort att nämna den genuina spelglädjen och de fantastiskt trevliga rollspelsmekanikerna som föregångaren erbjöd.

(more…)

Humor är svårt att förmedla, oavsett vilket medium du använder. Om du dessutom begränsar dig till att använda relativt lite dialog och en ganska enkel grafisk stil blir det ju förstås en ännu större utmaning. Necrophone Games antar denna utmaning utan att blinka i Jazzpunk: Director’s Cut, som skildrar en smått skruvad berättelse som utspelar sig under ett alternativt 1959.

Du spelar en spion vid namn Polyblank, vars befälhavare är misstänkt lik skådespelaren Wilford Brimley. I er hemliga bas nära en tunnelbanestation utdelas diverse uppdrag som emellanåt inte är de mest intressanta som någonsin har skapats. Lyckligtvis är dock utforskningen av de små sandlådorna ofta sanslöst roande.

(more…)

Första säsongen av Hitman börjar nu närma sig slutet, och i förra avsnittet började vi faktiskt få något av en röd tråd i det övergripande narrativet också. Denna månad beger sig vår protagonist Agent 47 från soliga Thailand till landsbygden i Colorado där en tungt beväpnad milisgrupp planerar en terrorattack.

Detta klaffar inte riktigt med din uppdragsgivares planer, och det innebär därför att gruppens fyra huvudsakliga förgrundsfigurer måste möta liemannen i förtid. Ja, du läste rätt; detta uppdrag innefattar fyra stycken mål som måste tas omhand om innan kapitlet är över.

(more…)

Efter det fantastiska första avsnittet; Realm Of Shadows (9/10), dyker jag in i Telltale Games fortsättning av berättelsen om Batman. Det skarpa, ögonhöjande slutet i förra episoden sitter kvar i mitt minne och självklart var min längtan efter nästa del väldigt hög.

Bruce Waynes jobbiga resa fortsätter i samma mörka, ångestframkallande ton och det blir bara värre i det här avsnittet; Children Of Arkham.

(more…)

Under både 8- och 16-biteran drällde det av tvådimensionella sidorullande actionspel, och på senare år har denna genre återfått liv genom indieutvecklare. Slain: Back from Hell bjuder på många av de klassiska elementen från den här speltypen; en uppsjö av monster att hacka ner, plattformssekvenser som kräver precision och förstås en emellanåt svordomsframkallande svårighetsgrad.

Berättelsen är sedvanligt lövtunn också, men det gör inte så mycket i ett spel som i princip uteslutande handlar om spelkänsla. Det hela börjar med att vår protagonist Bathoryn väcks till liv för att sedan uppmanas att kriga sig igenom horder av fiender för att besegra den onde Lord Vroll. För att göra det hela lite mer intressant finns det förstås en handfull bossar på vägen som också behöver smaka på stål.

(more…)

Genren promenadsimulatorer har bokstavligen exploderat på senare år, men många hävdar att Half-Life 2-modden Dear Esther startade trenden år 2007. Via en utgåva som självständigt spel 2012 får vi PlayStation 4-ägare nu ta del av Dear Esther: Landmark Edition.

En promenadsimulator är i grund och botten en berättelse med minimal interaktion. Du går runt och utforskar miljöerna som oftast är otroligt stämningsfulla och rika på detaljer och berättelse. När jag spelar Dear Esther kan jag inte undgå att jämföra med spel som Firewatch (7/10) och senare spel från utvecklaren The Chinese Room, som Everybody’s Gone to the Rapture (9/10).

(more…)

När det första Dead Rising-spelet släpptes under 2006 var det en imponerande teknikuppvisning med hur många fiender som kunde renderas i en relativt öppen yta. Som spelare sattes du i en sandlåda där du i princip fick improvisera dig fram till lösningar i ett zombieinvaderat köpcentrum, och kampen skedde både mot de vandrande odöda och den ständigt tickande klockan.

Tio år efter den första lanseringen i spelserien är det dags att blicka tillbaka mot dessa verk och se hur de har överlevt tidens tand och om de är värda att återvända till när de har putsats upp för PlayStation 4.

(more…)

I början av nittiotalet introducerades CD-läsarna till våra hemmabyggda datorer och tillsammans med ljudkorten som redan på den tiden lyckades prestera någorlunda kvalitet på ljuden, öppnades möjligheten för en helt ny slags upplevelse. Fenomenet stavades FMV (Full Motion Video) och levererade interaktiva filmiska upplevelser, något som aldrig tidigare skådats i datorvärlden.

Utrustningen som krävdes för att skapa dessa verk var dyr, och med den begränsade budget som utvecklarna hade för dryga tjugo år sedan, fick de spara in pengar på annat håll. Ofta användes övergivna fabrikslokaler som scener och skådespelarna samt manus var inte alltid av högsta kvalitet. År 2016 har spelen ibland högre utvecklingsbudgetar än filmerna vi ser på bio, men dessa titlar är aldrig av karaktären interaktiv film.

(more…)