Author: fredrik

From Software verkar hysa en viss fascination för snö, karga vidder och iskalla klimat. I både Dark Souls och dess uppföljare fick vi färdas genom snöpinade områden. där frosten biter tag i oss in till skelettet. När första expansionen till Dark Souls III (10/10), Ashes of Ariandel, nu är här så är det just i kylans tema den går.

(more…)

Ända sedan Telltale Games lämnade brottsplatsundersökningar i CSI och nytolkning av klassiska Lucasarts-spel bakom sig, har ett tomrum skapats i universat av äventyrsspel. The Walking Dead-adaptionen blev så lyckad, att jag misstänker att den numera enorma utvecklingsstudion aldrig någonsin kommer att skapa ett peka- och klickaspel mer.

Genren gör mig riktigt nostalgisk bara jag tänker på den, eftersom många av mina starka spelminnen från ungdomen just kretsar kring spelen från Lucasarts och Sierra. När det snart fem år gamla Deponia därför dök upp för recension till PlayStation 4, kastade jag mig därför längtansfullt in i nostalgins värld.

(more…)

Skildringen av skräckspel kräver en hel del fingertoppskänsla. Det är en konstant balansgång mellan att erbjuda något som känns aningen bekant för att sedan överraska med något som får spelaren att känna sig otrygg. Genren har blivit mer populär i takt med den växande indiespelmarknaden, med bland annat Slender: The Arrival (7/10) i spetsen.

I Wick får vi utforska en skog, som enligt sägnen ska vara hemsökt av försvunna barn som enbart syns i skenet av ett stearinljus. För att motbevisa detta placeras huvudpersonen mitt i skogen av sina kompisar vid midnatt, med förbundna ögon. Riktigt trevliga kompisar med andra ord.

(more…)

När det gäller rymdskjutare spelade jag betydligt fler sådana för 25 år sedan när spel som Xenon och R-Type dominerade genren. På senare år har jag haft för dåligt tålamod att sitta superkoncentrerat och ducka kulregn. Xenoraid är en rymdskjutare av arena-typen, där allting händer på en skärm, och du kontrollerar fyra skepp som ska försvara jorden från en utomjordisk invasionsstyrka. Skeppen utrustas individuellt med nya vapen och specialförmågor, och det finns ett tekniklabb där uppgraderingar som gäller hela flottan sker.

Det första som slår mig är hur bortskämd jag blivit med två analoga spakar i spel som PixelJunk Shooter eller Super Stardust. Här kan du bara sikta uppåt eller snett uppåt om du skjuter medan du rör dig i sidled. Det blir en frustrerande begränsning, eftersom du verkligen behöver hela skärmen för att ducka fiender, deras skott och asteroider som glider i vägen. Som om inte det vore nog blir de lite större skeppstyperna på senare banor sega och ännu mer svårhanterliga.

(more…)

Battlefield-serien har på senare år börjat tappa sin lyster, dels genom att dras med envisa serverproblem men även för att utvecklarna verkade glömma bort lite av vad som gjorde serien framgångsrik. De påbörjade en kapprustning med Call of Duty för att uppnå de astronomiska försäljningssiffrorna som den framgångsrika konkurrenten har lyckats nå, men den klassiska Battlefield-känslan började avta.

Med Battlefield 1 har DICE försökt vända skutan markant genom att gå tillbaka till rötterna, och dessutom ännu längre bak i tiden än vad de tidigare har utforskat. De siktar på att framtiden inte är i rymden, utan i första världskriget.

(more…)

Berättelsen i Laser Dog Games pusselspel HoPiKo är definitivt ett av de allra värsta skräckscenarier för människor som älskar tv-spel; att din spelkonsol blir smittad av ett ondskefullt datavirus vid namn Nanobyte. Det är därför upp till en mikroskopisk liten filur; en hopiko, att ta sig an hjälterollen för att utplåna smittan en gång för alla. (more…)

Jag har kommit till punkten i min skribentkarriär där jag till slut har börjat tappa räkningen på det antal spel i Hyperdimension Neptunia-titlar jag recenserat. Många gånger har jag skrattat till av förtjusning när det kommer till seriens förmåga att göra narr av spelindustrin, andra gånger har jag suckat över klantiga försök till förnyelse. Trots ett evigt återanvändande av miljöer och en väldigt blygsam utveckling av serien, har jag ändå funnit konceptet charmigt och lite lockande.

I och med Superdimension Neptune VS Sega Hard Girls, tar Idea Factory ett litet steg framåt och välkomnar tjejerna från den korta animeserien Sega Hard Girls. Det jag uppskattade väldigt mycket med den tecknade serien, var den stora kärleken som visades till retrokonsolerna från Sega, en kärlek som blandades ömt med den vanliga, japanska galenskapen. Kombinationen med anime-serien och det på gränsen till flamsiga Hyperdimension-universat låter som en perfekt blandning i teorin, frågan är bara hur slutprodukten ter sig?

(more…)

Min resa inom Gotham City fortsätter i det tredje kapitlet av Telltale Games historia om den mörke riddaren; Batman. 

Hittills har jag fått uppleva en högdramatisk färd med dubbelmoral, svek, ångest och mord i dess guidade tur, men än har jag inte nått toppen av Bruce Waynes ansträngande klättring från den misär han utsätts för. (more…)

Min PlayStation Vita har under de senaste åren nästan förvandlats till en maskin som enbart spelar visuella romaner, dels för att det är en intressent genre men även för att den har börjat växa här i väst. Det är en svår balansgång att skapa spel som har ganska få aktiva spelmekaniker, och därför behöver ju berättelsen vara i toppklass för att fånga spelaren.

Root Letter är första spelet i Kadokawa Games nystartade Kadokawa Game Mystery-serie, och det syns tydligt redan från början att det är en satsning som de ämnar att lägga en hel del resurser på.

(more…)