Author: fredrik

Kameran, ett föremål vars egenskaper ursprungligen var till för att bevara minnesvärda ögonblick har sedan länge blivit en nyckelkomponent i mången skräckfilm och spel. Syftet är ofta fortfarande att bevara minnesvärda ögonblick, men kanske inte på det sätt som huvudkaraktärerna tänker när de först plockar upp den. Istället tar den för det mesta rollen som portal in i den andliga världen, kanske i form av ett kommunikationsmedel för de döda, för att göra en chockerande upptäckt eller som en ledtråd i ett mysterium. I Project Zero: Mask of the Lunar Eclipse är kameran allt det och lite till, och med den i hand har jag utforskat en ruggig berättelse.

Det kan vara en oerhört avslappnande syssla att lägga pussel. Hitta rätt bitar, klura ut var de ska passa. Vissa börjar alltid med att försöka hitta rambitar för att få ramen på plats först, eller sorterar minutiöst ut bitar baserat på färgtoner för att enklare kunna få en överblick. Det har släppts en del pusselspel även till dator och konsol, men de kan inte riktigt mäta sig med den fysiska förlagan.

Puzzling Places tar pusselidén, men lyfter in den i tre dimensioner och i VR. Här är det inte platta pussel som ska byggas, utan oerhört detaljerade, fotogrammetriskt avbildade scener, föremål eller byggnader. 

The Legend of Heroes: Trails to Azure är den andra och avslutande delen av Crossbell-berättelsen och utspelar sig precis innan The Legend of Heroes: Trails of Cold Steel (10/10). Det är, ifall du inte visste det, en direkt fortsättning på The Legend of Heroes: Trails from Zero (8/10) som släpptes ifjol. Om du inte spelat föregångaren så finns det en rudimentär genomgång av de stora händelserna i det förra spelet så att du åtminstone har en hum om de bredare penseldragen.

Det här handlar alltså om ett berättelsetungt, japanskt rollspel som bjuder på en komplicerad politisk intrig och mängder av intressanta både spelbara och icke-spelbara karaktärer. Under spelets prolog slängs protagonisten Lloyd Bannings från specialpolisen direkt in i hetluften och bjuder på en nedbantad inlärningsgrotta sett till hur mycket instruktioner du får.

Det händer inte speciellt ofta, men ibland dyker det upp en trailer som omedelbart fångar mitt intresse bara baserat på den stil och stämning som förmedlas. Det var min känsla när jag första gången såg Tchia, som skildrar en vacker och omtumlande berättelse från ögruppen Nya Kaledonien i Stilla Havet.

Upplägget är löst baserat på lokala sägner och vi får bekanta oss med flickan Tchia som lever ett idylliskt liv på en liten ö tillsammans med sin pappa. Denna idyll är dock inte långlivad, då pappan blir bortförd och fängslad av den totalitäre ledaren från huvudön. Tchia tar genast beslutet att till varje pris återförenas med sin frihetsberövade pappa och snubblar genom detta in på hemligheter om hennes barndom som hon inte hade en aning om.

Hipp hipp, hurra! Det smått genialiskt knasiga spelet Tentacular från Firepunchd börjar med att vår kära protagonist får reda på att det är hans födelsedag. Vår lillasyster är snabb med att berätta det för oss, och bjuda på tårta. En väldigt, väldigt stor tårta. Men hon berättar också en chockerande familjehemlighet – vi är egentligen inte släkt, utan jag är adopterad. Det borde jag kanske förstått, eftersom jag är ungefär hundra gånger så stor som min syster, samt har tentakler istället för armar. 

Eftersom jag fyllt 16 (trots att jag bevisligen inte är mänsklig) och lagen i La Kalma säger att man måste skaffa ett jobb vid den åldern så får min identitets- och familjekris hamna lite på paus. Jag får försöka reda ut var jag kommit ifrån lite senare, för först måste jag bli en produktiv medlem i samhället.

Idrott kan ta sig många uttryck men få är så våldsamma som Blood Bowl, ett sportfenomen med fantasy-tema där lag efter lag av magiska väsen piskar varandra på slagfältet (eller spelplanen) i jakt på ära och rikedomar.

Att få tag i bollen och göra mål är såklart också viktigt, men det blir så mycket enklare när motståndarlaget ligger med näsan i gräset. Efter åtta långa år har nu Cyanide Studio lyckats klämma ur sig Blood Bowl 3, en efterlängtad uppföljare till en populär föregångare. Men hur ter sig spelet gentemot sin storebror?

Med Drums Rock får du exakt vad du kan förvänta dig av ett spel med den titeln. Trummor, hårdrock och helvetiska demoner som är som tagna från skivomslag från genren. Rytmspel har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag slukade Guitar Hero-serien med hull och hår ända tills den imploderade i girighet. Och en stor anledning till att jag nämner just gitarrspelen är att grundmekaniken i Drums Rock är väldigt lik den i Guitar Hero.

Musiken ackompanjeras av olikfärgade demoner som kommer flygande emot dig och du ska slå på de matchande trummorna eller cymbalerna exakt när de passerar ett streck. På papperet låter det supersimpelt, men när tempot ökar och samtliga sex trummor används blir det ganska svettigt att hänga med.

Efter en liten avstickare åt kriminaldrama-hållet med The Gallery är Paul Raschid tillbaks i den romantiska komedi-genren med en uppföljare till dejting-spelet Five Dates (5/10). Föregångaren spelades in och utspelade sig under pandemin och följde Vinny i hans romantiska äventyr via dejtingappar. Hur väl han lyckades berodde i mångt och mycket på hur vi valde att styra honom. 

I uppföljaren har en hel del ändrats – dels så finns det fler valmöjligheter, men även en två olika spelbara karaktärer med olika dejtingmöjligheter. Misha och Ryan är gamla vänner, och Mischa har tröttnat på dejtingappar och deras ytlighet. Så istället har hon skrivit upp sig själv, och Ryan, på en speeddejting-kväll på en lokal pub. Ryan är allt annat än entusiastisk, men följer såklart med sin vän.

Jag vet inte hur ni är när det kommer till uppgraderingar av mobiltelefoner eller datorer, men jag brukar för det mesta se till att hålla mina enheter ajour med säkerhetsuppdateringar, patchar och liknande. Delvis av rena prestandaskäl, men också för att täppa till eventuella riskabla säkerhetshål.

I Backfirewall_ skall en mobiltelefon uppdateras till den allra senaste versionen, vilket är ett uppdrag som faller på mitt ansvar, i rollen som uppgraderingsassistent. Dock springer jag rätt snabbt på ett problem – det äldre operativsystemet har lite andra idéer. Det har börjat inse att om telefonen uppdateras så kommer det att sluta existera och ersättas av något nytt, och det vore ju trist. Så efter att vi pratat oss samman lite och kommit fram att vi båda riskerar att stryka med om uppgraderingen genomförs smider vi lite planer för att säkra vår överlevnad.

Mina förväntningar på nyversionen på det legendariska äventyrsspelet Colossal Cave Adventure var rätt så höga. Inte nog med att att originalet från 1976-77 lade grunden för textäventyrsgenren, men även för att Roberta och Ken Williams är inblandade. Dessa två är ju legender i sin egen rätt, då de startade spelstudion Sierra On-Line och låg bakom numera klassiska spelserier som King’s Quest, Police Quest och Phantasmagoria.

Båda lämnade Sierra On-Line och tog en paus från allt som har med spel att göra efter en märklig historia där företaget såldes till ett företag som ett par år senare hamnade under luppen för redovisningsbrott och såldes senare vidare till Vivendi. Numera ägs åtminstone varumärket och namnet av någon av Activision Blizzards underavdelningar. Efter ett långt uppehåll är nu både Colossal Cave och makarna Williams tillbaka. Resultatet nådde tyvärr inte upp till mina förväntningar av ett par olika anledningar.