Author: fredrik

När Prologue Games tar sig an äventyrsgenren, gör de det på ett helt nytt och omvälvande sätt. Knee Deep verkar till en början vara en upplevelse som hämtar inspiration från Telltale Games många berättelser, men det visar sig snart vara något helt annat.

Spelstudion har nämligen valt att närma sig speltypen ur ett alldeles nytt perspektiv som jag vill likna vid en blandning av visuella romaner och en virtuell teaterupplevelse. Det ska visa sig vara en väldigt lyckad kombination som är riktigt underhållande, även om nyhetens behag ganska snabbt svalnar.

(more…)

Headset är för mig numera en balansgång där jag alltid måste överväga vikt kontra mobilitet; trådat eller trådlöst. Fördelen med de trådbundna lurarna är att huvudet inte tyngs ned av batteriernas vikt och att jag slipper bekymra mig om jag behöver ladda dem eller inte. Nackdelen är att eventuella digitala effekter, såsom reverb och skräddarsydda inställningar uteblir helt.

Som ägare av Sonys förra iteration trådlösa ljudvidunder Sony Official PULSE Wireless Headset, har jag dock lidit av dess tyngd och inte kunnat fokusera så mycket på de finjusterade effekterna. Till min glädje fick jag möjlighet att utvärdera det nya headsetet som förutom ett vackert “platinum” i produktnamnet, dessutom verkar mycket mer komfortabelt.

(more…)

Efter den indievåg som fullkomligt översvämmat spelmarknaden på senare år, har det blivit en trend att skapa spel liknande de som utvecklades för 20-30 år sedan, åtminstone rent grafiskt. 2064: Read Only Memories faller definitivt in i detta fack, och är en direkt hyllning till klassiska peka och klicka-spel med smutsiga framtidsvisioner helt i stil med Hideo Kojimas hyllade Snatcher.

I huvudrollen finner vi en avdankad journalist, vars största bravader på senare år består av att hen fortfarande får elektronikprylar hemskickade för halvhjärtat recenserande. Platsen är Neo San Francisco år 2064, och ser ut precis som vi föreställde oss framtiden på 90-talet. Vägarna är fulla med märkliga bilar, robotmedhjälpare finns överallt och elektroniska implantat har hjälpt mänskligheten snabba upp evolutionen rejält. Referenser till klassiska cyberpunkäventyr fullständigt haglar längs hela resan.

(more…)

Yakuza-serien har hängt med ganska länge i PlayStation-historien nu, med lite drygt tio år sedan premiären i väst på PlayStation 2. Jag har länge varit försiktigt nyfiken på spelen, men eftersom jag inte hoppade in från start har det många gånger känts som ett lite för omfattande projekt att ta mig an.

I och med Yakuza 0 har jag dock haft möjligheten att ge mig in i den komplexa berättelsen, då det kronologiskt sett utspelar sig innan de övriga spelen. Och vem skulle inte vilja ta en resa till 80-talets Japan?

(more…)

Förra året spelade jag den sjuttonde delen i Atelier-serien, som firar 20-årsjubileum i maj, och nu har jag spelat återutgivningen av Atelier Shallie Plus: Alchemists of the Dusk Sea som ursprungligen släpptes till PlayStation 3 2014. I korthet är det ett turordningsbaserat rollspel med ett alkemisystem för att tillverka föremål och utrustning.

När spelet börjar presenteras två huvudpersoner som båda kallas Shallie. Shallistera är en byhövdings dotter på uppdrag för att rädda sitt hem, och Shallotte är en ung flicka som hankar sig fram och försöker bli något i världen. I slutet av prologen när båda presenterats måste du välja vilken av flickornas berättelse du vill följa.

(more…)

Några månader efter att PlayStation Vita släpptes 2012 kom det första Gravity Rush och trogna läsare har sett att jag håller det som en av Vitans bästa titlar. Jag har länge sett fram emot uppföljaren Gravity Rush 2 för att få fortsätta gravitationsmanipuleraren Kats äventyr.

Det finns en animerad kortfilm som berättar vad som hänt mellan det första och andra spelet, och det visar sig att Kat, Raven och Syd har sugits in i en kraftig gravitationsstorm och Kat är nu vilse i världen som en gruvarbetare i det svävande fattiga samhället Banga. Hennes följeslagare, katten Dusty, som ger henne gravitationskrafterna är borta och ingen tror på hennes berättelser om äventyren i Hekseville. Ganska snart får hon givetvis tillbaka sina krafter och Banga dockar vid en enorm stad, och spelet börjar på riktigt.

(more…)

När jag startar upp Hatsune Miku: Project DIVA Future Tone för första gången och väljer menyalternativet Rhythm Game blir jag, trots förhandsinformationen, totalt överrumplad av det generösa utbudet. Här finns över 200 låtar prydligt sorterade i bokstavsordning och jag går noggrant ett varv och ser vilka sånger jag sett och hört tidigare. Det visar sig att i stort sett alla favoriterna från Hatsune Miku: Project Diva F (8/10), Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (9/10) och Hatsune Miku: Project Diva X (8/10) är med.

Spelet är uppdelar i två separata delar: Future Sound  och Colorful Tone där paketen kan köpas separat. Varje del innehåller egna låtar, moduler och troféer. Future Sound innehåller låtarna från de tidigare Project Diva-spelen medan Colorful Tone har låtarna från Project Mirai och det äldre arkadspelet. Om jag generaliserar lite innehåller Colorful Tone lite gulligare låtar medan Future Sound har en lite råare ton. Mängden innehåll är ungefär lika stort och skillnaden mellan paketen är mest tycke och smak. Grundspelet släpps gratis i en preludiumversion där två sånger ingår och för att låsa upp sångpaketen, behöver du köpa dem.

(more…)

Efter den framgångsrika lanseringen av Dangerous Golf (7/10), lovade studion Three Fields Entertainment att börja arbetet med en själslig uppföljare till Burnout-serien, åtminstone om titeln sålde tillräckligt bra. Ett spel av samma kaliber som Burnout, kräver självklart en hel del arbete av utvecklaren och lång väntan för oss spelare.

Under tiden vi får vänta, har studion släppt Lethal VR; något som på pappret kan verka vara en teknikdemonstration för PlayStation VR. Även om det är det studions första titel som utspelar sig i virtual reality, är det dock förbluffande välfyllt och bra.

(more…)

Äventyrsgenren med peka-och-klicka-spel  hade sin storhetstid på 90-talet, men har gjort en storstilad comeback efter ett antal återutgivningar, Telltales uppföljare samt helt nya titlar. På senaste tiden har vi dessutom sett ett rejält uppsving i antalet äventyrsspel av denna typ, som släppts till konsoler. The Little Acre är ett spel från den oberoende studion Pewter Games, där frontfiguren Charles Cecil ligger bakom äventyrsspel som till exempel Beneath a Steel Sky och Broken Sword.

(more…)

Visst är det trevligt med udda spel, vars grundidéer ofta handlar om något helt annat än strider, racing eller sport? Jag söker mig gärna till annorlunda titlar som I am Bread (6/10), Goat Simulator (6/10) eller Virginia (8/10), just för att få en helt ny och fräsch upplevelse. Ibland är titlarna smått fantastiska och emellanåt endast en bit över genomsnittet för bra.

I min jakt på nya spel med ny spelmekanik fick jag möjlighet att testa Bridge Constructor, en slags simulator där jag rätt och slätt ska bygga broar. Spelets reklamfilmer har visat på en lagom portion galenskap och tokiga brobyggen, det kräver även en hel del kunskap om hållfasthet ska det visa sig.

(more…)