Author: fredrik

Vandringssägner är ett ämne som alltid kommer att fascinera, oavsett om det handlar om spöken, märkliga spökhus eller mindre kända sådana. Så att dyka ned med huvudet först i Urban Myth Dissolution Center var en fascinerande upplevelse. I rollen som Azami Furukai, en ung tjej med vissa klärvoajanta förmågor, kastas jag in i rollen som undersökare för organisationen Urban Myth Dissolution Center. Organisationens uttalade syfte är att slå hål på vandringssägner som florerar på sociala medier och som riskerar att missbrukas av en växande rörelse av ockultister.

Till min hjälp har jag den rullstolsbundna ledaren Ayumu och min kollega Jasmine och med deras hjälp behöver jag angripa ett antal vandringssägner. Genom att snacka med de som tror sig ha råkat ut för diverse konstigheter, undersöka brottsplatser och lösa lite logiska pussel dras jag längre och längre in i sägnernas värld.

Något år innan Balatro tog världen med storm släppte en annan soloutvecklare ett spel som till synes har samma grundidé – att kombinera kort- eller symbolsamlande med välkänd spelmekanik från hasardspel. Luck be a Landlord tar dock fäste i mekaniken bakom enarmade banditer, och istället för att samla kort och jokrar så ska det samlas på de symboler som tillsammans kan bilda en jackpot.

Premissen är lika enkel som genial. Du har precis flyttat in i en ny lägenhet, och måste naturligtvis betala hyra. För att göra detta har du tillgång till en enarmad bandit, och genom att göra dragningar tjänar du pengar. Det låter enkelt, men för varje gång du lyckas betala din hyra i tid får du såklart veta att nästa månads hyra är markant högre och du behöver tjäna mer pengar för att överleva.

Det är inte lätt att starta en sekt och jag får snabbt lära mig i vilka ledaregenskaper jag behöver i Cultist Simulator. Det är inte i närheten av lika lätt, eller charmigt, som Cult of the Lamb (8/10) kan få en att tro. I denna simulator krävs det väsentligt mer taktiskt tänkande, resursbalanserande och ibland ren tur.

Jag är rätt så bekant med spelen som Alexis Kennedy från Weather Factory tidigare utvecklat, och vet att de kan vara rätt så svåra att penetrera. Webbspelet Fallen London har slukat veckor av mitt liv, och mina seglatser i Sunless Sea: Zubmariner Edition (9/10) har lärt mig att tålamod, att läsa mellan raderna och hänge sig åt spelens egna logik och absurda värld är måsten. Men jag var ju inte beredd på att Cultist Simulator skulle vara ännu svårare att få ett grepp om.

Katten Gori är den första prototypen av en “Ultra Pet” som företaget Cool Toyz tog fram, men han ansågs (absurt nog) inte vara tillräckligt gullig, utan det fokuserades istället på en linje enhörningar. Dessa enhörningar blev en enorm succé och fanns snart i vart och vartannat hem. Problemen började lite senare när dessa enhörningar tröttnade på barn, människor och allt annat levande och fullständigt utplånade dessa.

Nu är Gori inte helt ensam – han har lite hjälp av sin pratglada svävarbräda (F.R.A.N.K) och AI-chippet CH1-P. Efter att rymdskeppet som CH1-P huserar i och styr över råkat ut för en olycka tvingas trion landa på den ödsliga jorden och försöka överleva i jakt på något säkert ställe att vistas på.

Livet som resande försäljare är inte alltid guld och gröna skogar. Det får min kortväxta karaktär lära sig efter att chefen skickat iväg honom till den lilla småstaden Barnsworth i norra England. Borgmästaren har inte tid att möta med mig som avtalat, så istället för att sitta och uggla i receptionen i stadens kommunhus, ger jag mig ut på stadens gator och möter den ena märkliga människan efter den andra.

Efter att ha klippt en gräsmatta och hjälpt en klumpig person att få loss sin hand ur ett hål i marken (tack vare enorma mängder smör) börjar jag komma in i hur staden fungerar (eller inte fungerar). Stadens medborgare verkar bitvis lite handlingsförlamade, men är tacksamma för min hjälp. Thank Goodness You’re Here! fungerar både som titel på spelet och något jag ofta får höra.

Livet i ett kloster är kanske inte alltid en dans på rosor, i synnerhet inte för den unga nunnan Indika. De andra systrarna är allt annat än trevliga mot henne, fryser ut henne och undviker henne i den mån det går. De allra tråkigaste sysslorna som behöver utföras i klostret hamnar allt som oftast på hennes bord. Det finns kanske anledningar till att de övriga nunnorna är lite avvisande mot Indika, då hon verkar ha en tendens att hamna i trubbel, mycket för att hon har en röst i huvudet som ibland säger lite komplicerade saker, eller att hon ser saker som kanske inte finns.

En dag får hon dock en viktig uppgift och får för första gången på länge ge sig ut utanför klostrets trygga väggar. Ett brev behöver levereras till en präst på ett närliggande kloster. Vad som följer under resan är allt annat än en enkel vandring.

En vacker och stilla eftermiddag i slutet av maj är familjen Walker på väg mot sitt nya hem i Missouri för att få en nystart. Resan längs med Route 66 är lång, och efter en kort paus för att sträcka på benen hoppar familjen in i bilen igen. Stämningen är inte helt på topp, det har varit en lång bilresa och mamman i familjen är kanske inte helt glad i att svärfadern också är med på resan. Någonstans i Arizona sker dock något som kommer förändra familjens öde för all framtid.

För 12 år sedan packade jag en kappsäck och gav mig ut i vildmarken i det då nysläppta Dragon’s Dogma. Jag visste att jag skulle gå mot nordväst, upp mot en liten by. Med mig hade jag ett par datorstyrda följeslagare, som i högsta grad var hjälpsamma och poängterade att vargar jagar i flock och är rädda för eld. Halvvägs genom min vandring insåg jag att jag kraftigt missbedömt avståndet, och varken hade tillräckligt med örter, eller ännu värre, lampolja.

Natten föll, min lampa brann ut, världen blev plötsligt kolmörk och jag sprang på en chimera, blev förgiftad, uppeldad och dog väldigt fort. Men skam den som ger sig, på min nästa promenad såg jag till att ha ordentligt med förnödenheter. 

Spel inspirerade av medeltida prosa, illustrationer och humor verkar vara på uppsving på sistone. Dels fick vi det surrealistiska äventyret The Procession to Calvary (8/10) för ett par år sedan, men även mordmysteriet Pentiment från Obsidian Entertainment. Någonstans mittemellan dessa ytterligheter finner vi Inkulinati, ett spel där munkar och nunnor slåss mot varandra med hjälp av små finurliga kreatur de ritat i marginalerna av böcker och manuskript.

Det finns få spel som på pappret lockar mig så mycket som spel som involverar katter, och när Calico först visades upp och stor del av spelmekaniken går ut på att inreda och driva ett kattcafé i en sagoskog var det svårt att inte bli extremt pepp på upplägget. 

Efter att ha skapat min egna avatar så slungas jag in i Calicos färgglada värld och får i uppdrag att rusta upp och ta över ett café nära en liten by, dit både djur och människor är välkomna. Byns borgmästare ber mig hjälpa till med lite andra sysslor också, och dagarna springer snabbt förbi.