Author: fredrik

Metroidvania är en spelgenre som aldrig verkar gå ur mode och Aeterna Noctis landar precis mitt i prick där. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att om du har spelat Castlevania: Symphony of the Night så är du väldigt nära att veta vad du har att vänta här. För en sådan här tydlig inspiration från ett enskilt spel är det inte så ofta jag ser.

Mörkret och ljuset är låsta i en evig kamp där två förkämpar har gjorts odödliga och slåss i främsta leder för varsin sida. När spelet tar sin början har ljuset precis vunnit och du axlar rollen som mörkrets konung precis när han väldigt praktiskt, från en spelmekanisk synvinkel, har förlorat alla sina krafter och måste biffa upp sig inför den förutbestämda slutstriden.

Med en titel som innehåller orden ”Serious Sam” kanske det finns en och annan ovetande stackare där ute som tror att det här är ett seriöst spel i en ännu seriösare spelserie. Tji får de, då Serious Sam 4 är allt annat än gravallvarligt. Med glimten i ögat beväpnas jag med one-liners och diverse skjutvapen för att ta ner den ständiga antagonisten, Mental.

Serious Sam 4 är, som titeln avslöjar, det fjärde spelet i huvudserien som drog igång för ganska exakt 20 år sedan. Som med de tidigare titlarna i serien är det den kroatiska studion Croteam som sitter bakom spakarna, vilket innebär att man kan lugnt säga att de är varma i kläderna när det kommer till konceptet. Och för den som har spelat de tidigare spelen i serien kommer det inte som en överraskning att snabba ryck och ännu snabbare eldgivning är nyckeln till framgång även den här gången.

White Shadows beskrivs av utvecklarna själva som en samhällskritisk fabel i genren pusselplattformare och jag kan inte annat än att hålla med. Du axlar rollen som en korpflicka i en industriell, dystopisk värld där det snart visar sig att de onda vargarna förtrycker fåglarna och stryker den breda massan av grisar medhårs.

Det som sticker ut allra mest med spelet är den svartvita grafiken som ger en stumfilmskänsla och jag tänker framförallt på Fritz Langs klassiska science-fictiondystopi Metropolis från 1927. Dock känns inte det visuella monokromt, då det finns en lekfull, kreativ anda där ljus, skuggor och rök blandat med spännande perspektiv bjuder på en spännande resa för ögonen.

Att kombinera författaren H.P. Lovecrafts numera klassiska mysterier med spel av olika slag är inte ovanligt nuförtiden. Oftast utspelar de sig under samma tidsperiod som Lovecrafts berättelser, så det var med två höjda ögonbryn jag fick reda på att spelet Transient: Extended Edition faktiskt utspelar sig i en framtid inte helt olik den vi lever i nu. Eller ja, i alla fall till en början.

Har du någonsin knuffats ut från ett luftskepp och landat i famnen på en drake samtidigt som du drabbas av minnesförlust? Inte jag heller, men hjälten i Rune Factory 4 Special råkar ut för exakt detta. Dessutom misstas protagonisten för en kunglighet och flyttar in på slottet med både ansvar och privilegier. Att ansvarsområdet inkluderar att odla växter på en åker kanske inte hör till vanligheterna, men här fungerar det så.

Rune Factory 4 Special är en kombination av bondgårdssimulator och rollspel som förstärks med ett hantverkssystem där du kan bygga både prylar och byggnader, såväl som laga mat av grödorna du odlar.

”I rymden kan ingen höra dig skrika” är en känd tagline från filmvärlden. Detta stämmer inte alls överens med spelet Chorus där skurkarna skrikandes far ut i rymden när jag pepprar deras skepp i bitar med mina laserkanoner. Spelet är något så intressant som ett science fiction-äventyr med fokus på rymdfarande och berättande, en kombination som kanske inte är så vanlig som man skulle kunna tro.

Nara, en före detta toppkrigare i en ond rymdkult inser efter en karriär av onda handlingar att hon kanske slåss för fel sida i en konflikt som sträcker sig över flera solsystem. Hon flyr, döljer sin riktiga identitet och börjar istället ta uppdrag som en beskyddare och pilot åt en gruppering som gör allt för att överleva ute i rymdens karga värld. Vad hon inte vet är att det inte dröjer länge innan kulten är henne i hälarna, och att hon snart tvingas försvara nya vänner mot en för dem helt ny fiende.

Ledigheten har inte riktigt välsignat Claire med det hon vill ha. Förutom att hon måste tillbringa sina fria dagar med sin moster i Hawk Peak-parken, finns det ingen mobiltäckning i området. Förutom högst upp i berget Hawk Peak. Som den tonåring hon är, beslutar sig därför Claire att bestiga den beryktat utmanande bergstoppen.

Det är här som jag tar befälet över den vilsna fågeln (!!) Claire och lär mig grunderna i spelet. Min hjältinna kan, i sin kamp att övervinna berget, lära sig ytterligare färdigheter samt öka på befintlig kapacitet när det kommer till att klättra och flyga. Äventyret kan börja, och det ska visa sig vara en fantastisk hajk.

Nytt år, ett nytt sångspel och den här gången det första för PlayStation 5. Let’s Sing 2022 bjuder på stor igenkänning men med några små nyheter. Har du spelat något sångspel sedan det första SingStar släpptes 2004 så har du en ganska tydlig idé om vad du kan vänta dig här.

Det första jag gör är att gå igenom låtlistan för att se om det finns några favoriter. Tyvärr känner jag bara igen hälften av låtarna och av de jag känner igen kanske det är en handfull som jag kan tillräckligt bra för att sjunga med utan att staka mig fram. Jag känner mig gammal och nästan lite skamsen när det visar sig att de låtar jag kan bäst är Everybody med Backstreet Boys, Last Christmas med Wham! och Enjoy the Silence med Depeche Mode. Men listan har mest moderna låtar med bland annat Billie Eilish, Jason Derulo och Ava Max.

Så fort jag ser ett spel från utgivaren och utvecklaren Ratalaika, tänker jag omedelbart på tre saker; billigt, halvkass och snabb platinatrofé. När Klang 2 damp ned hos redaktionen, kikade jag lite snabbt på videon till det och fastnade omedelbart för upplägget och musiken i spelet. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att det var ett spel från Ratalaika. Men det var det. Och det är det. Och det är helt annorlunda från tidigare upplevelser från dem.

Som namnet avslöjar, är detta en uppföljare till ett spel med titeln Klang, en upplevelse som gått mig helt förbi. Föregångaren verkar dock handla om ett sidoscrollande äventyr där fokus inte är lika stort på rytm. I Klang 2 är det dock helt annorlunda. Borta är springandet och hoppandet, dessa är istället utbytta mot ett helt formidabelt fokus på det som gör rytmspel till just rytmspel; rytmen.

Voice of Cards: The Isle Dragon Roars bjuder på en unik upplevelse då världen, karaktärer, färdigheter och föremål alla är uppbyggda av kort. I grund och botten handlar det om ett turordningsbaserat, berättelsedrivet rollspel från den japanska skolan och bakom det står Yoko Taro som du kanske känner igen från NieR-serien.

När berättelsen tar sin början härjar en drake i riket och drottningen utlovar en generös belöning till dem som dräper odjuret. Ash och hans monstruöse kompanjon Mar tar sig an uppdraget då de verkligen skulle behöva lite klirr i kassan.