Author: fredrik

På pappret innehåller Tourist Bus Simulator så många intressanta saker att det formligen kliar i fingrarna att sätta igång med min karriär som busschaufför på den soliga ön Fuerteventura. Jag minns nämligen gatorna och vägarna på ön relativt väl och ser fram emot att få navigera stora bussar i trånga, otillgängliga miljöer.

Direkt när jag startar spelet, får jag två val; ett strategiskt spel där jag måste hantera ekonomin i företaget och ett läge där jag bara kan köra omkring på ön helt fritt. Jag provar det fria läget men tröttnar väldigt snart då det visar sig vara helt utan utmaning.

Square Enix verkar ha förstått värdet av att återutge delar av sin äldre och ibland mer bortglömda katalog av spel. Vi har fått allt ifrån pixelbaserade mobilversioner av klassiska Final Fantasy-spel till nyversioner av Legend of Mana, Actraiser med flera. Spannet och ambitionsnivån mellan dessa nyversioner varierar kraftigt, och det är inte alltid lätt att greppa exakt vad Square Enix menar när de utannonserar en nyutgåva.

Efter djupt grävande i Square Enix arkiv så har turen kommit till en uppföljare i en spelserie som aldrig nådde Europa när det ursprungligen släpptes för mer än tjugo år sedan. Föregångaren, Chrono Trigger, brukar ofta hamna på många JRPG-fans topp tio-listor över de mest klassiska inom genren. Uppföljaren, Chrono Cross, fick inte riktigt lika varmt mottagande när det kom, och har heller inte fått samma legendariska status bland fansen.

The Stanley Parable: Ultra Deluxe är ett svårt spel att recensera. Dels för att varje detalj om spelet kommer att förta en del av din upplevelse och dels för att det är ett unikt spel som inte riktigt går att placera i någon genre. Skulle jag ge mig på att kategorisera det så är nog det närmaste jag kommer en berättelsedriven promenadsimulator som medvetet försöker gå utanför ramarna som andra spel vanligtvis försöker hålla sig inom.

Du axlar rollen som Stanley, en kontorsråtta som lydigt sitter och trycker på knappar enligt en konstant inkommande instruktion. När spelet börjar lämnar Stanley sin arbetsplats och upptäcker att hela kontoret är tomt. Han börjar utforska det för att ta reda på vad som hänt.

Musäventyret Moss (9/10) tog mig på sängen och levererade en fantastisk upplevelse som använde VR-tekniken på ett berättande och inspirerande sätt. Även om titeln var aningen kort, kändes den som en perfekt VR-upplevelse.

Nu är Moss: Book II här och vi får återigen stifta bekantskap med Quill, den kvinnliga protagonisten som en gång räddat världen. Friden blev dock inte långvarig eftersom ett nytt hot tornar upp sig för världen. Det är med andra ord dags att tassa vidare mot hjältemod igen.

Deckbuilders, d.v.s. spel där du långsamt bygger upp en kortlek av olika förmågor, varelser och utrustning, har länge varit en av mina favoritgenrer inom såväl fysiska som digitala spel. Tillsammans med den så kallade roguelike-genren gör sig den sortens kortspel riktigt bra och jag har spenderat hundratals timmar utan att tröttna med exempelvis Faeria (8/10) och Slay the Spire (som av slumpen har varit ett av den gångna månadens gratis-spel för PS Plus-användare). När jag fick nys om Deck of Ashes blev jag nyfiken och uppspelt eftersom även detta spel faller inom ovan nämnda kombination av genrer.

Den klassiska berättelsen om Alice i underlandet visar sig vara en populär saga att försöka berätta i tvspels-format. Till skillnad från mörkare förlagor (Alice och Alice: Madness Returns) fokuserar Catie in Meowmeowland mer på de surrealistiska momenten i sagan och dessutom enorma mängder katter och levande leksaker.

Catie vaknar upp en morgon och ser att en mystisk vit katt med med en klocka springer förbi och hoppar ner i ett märkligt hål i trädgården. Efter en liten stund blir hon själv nedputtad i hålet och uppäten av en stor, vit katt. 

Vad hittar man på i en postapokalyptisk värld när man inte är ute och jagar skags, pepprar inavlade banditer och gör donuts i sanden med sin ökenbil? Man spelar rollspelet ”Bunkers & Badasses” hemma hos Tiny Tina såklart! Som en rolig spegling av verkligheten har intresset för tärningsrullande och socialiserande vuxit under tuffa tider för att kanske vara populärare än någonsin.

Med Tiny Tina’s Wonderlands har man tagit vara på det faktum att såväl tv- och datorspel som rollspel har fått ett uppsving och gjort en intressant mix av de båda. Men vilket resultat får spelet när vi rullar tärningarna?

Japanska utvecklare är sanslöst fantastiska på många sätt. Låt mig ge dig ett exempel. Vad blir resultatet om du blandar Assassin’s Creed: Brotherhood med Cyberpunk 2077 (9/10), kryddar med ett spel i Yakuza-serien och slutligen garnerar med en gnutta Dying Light 2: Stay Human (9/10)?

Din initiala respons blir säkert ett flummigt äventyr med alldeles för många sidouppdrag och en tunn berättelse. Jag kände samma sak när jag började spela Ghostwire: Tokyo, men det skulle inom kort visa sig att kombinationen faktiskt funkar. Otroligt bra!

Runt E3 2021 började det gå rykten om ett mer actionfokuserat, Dark Souls-inspirerat Final Fantasy-sidospår. Diskussionsforum var kluvna, delar av publiken extremt intresserad, andra markant mer skeptiska. Men under Square Enix presskonferens visades det upp ett nytt Final Fantasy-spel, Stranger of Paradise: Final Fantasy Origin. Emottagandet var kanske aningen svalt, eftersom filmsnutten som visades upp mest verkade bestå av en väldigt gruff herre som var glad i att utropa “chaos” ungefär var femte sekund. Det visade sig sen att Team Ninja skulle ligga bakom spelet, och att ett demo skulle släppas omedelbart efter presskonferensen.

Nu gick det kanske inte så jättebra. På grund av lite slarv vägrade demot starta, och det tog ett par dagar innan det lyckades redas ut. Ryktena som florerat verkade dock stämma rätt bra, eftersom demot gav intrycket av att bygga vidare ovanpå spelmotorn som Team Ninja tidigare använt till Nioh-spelen. Men nog om demon, presskonferenser och hur fans tog emot dessa. Spelet har ju kommit nu – och nu är det dags att gräva ner sig i det kaos som är Stranger of Paradise: Final Fantasy Origin.

Crusader Kings III är ett strategispel som utspelas under vikingatiden och medeltiden där du tar dig an rollen som med olika medel försöker förvalta och utöka ditt rike. Spelet har sandlådekaraktär och det finns inget explicit mål, utan du får sätta dina egna mål och jobba mot dem. Det är således inget traditionellt 4X-spel det handlar om utan påminner mig mer om det gamla brädspelet Diplomacy än exempelvis Civilization.

Det är ganska svårt att beskriva spelet på ett rättvist sätt, men på hög nivå handlar det om jonglera diplomati, intriger, krig och religion och att bygga en dynasti och se till att du har arvingar och nästla dig in hos rivalerna och få in arvingar i deras system också.