Author: fredrik

Elena har länge varit nyfiken på vad som hände hennes mamma. Hon försvann för många år sedan och vare sig hennes moster eller andra familjemedlemmar är pigga på att tala om det. Men hennes närmaste vän Lou har en idé – om de bara kan frammana den mytomspunna Horned Man så kanske han har lite svar på Elenas frågor. 

Så en vacker sommarkväll ger de sig ut i skogen och börjar förbereda en ritual. Men ingenting går väl riktigt som planerat. Lou försvinner och Elena befinner sig ensam i en mörk skog, och skogen är full av faror. Efter ett litet tag finner hon sig i lite mer säkerhet – hon snubblar på en underjordisk bunker som hon ger sig ner i och stöter på en mystisk man med ett rådjurskranium som täcker hans ansikte.

Privatdetektiven John Morley vaknar upp efter märkliga mardrömmar i en sjukhussäng. Han är till en början lite osäker på varför han befinner sig där, men det verkar som att förra fallet höll på att sluta riktigt illa för honom. Nåväl, efter att ha blivit utskriven och tagit sig till sitt kontor är han redo att påbörja arbetet igen, och en liten stund senare dyker en ny klient upp.

Grevinnan Margaret Fordside har ett tufft fall för John att lösa, ett som polisen misslyckades med att lösa för närmare 20 år sedan. Hennes dotter blev brutalt mördad i familjens vackra gods, och hon menar på att John är precis rätt man för att lösa fallet och hitta rätt gärningsman.

47 minuter. Tiden från 20.00 till 20.47. Det är så långt Eugene Harrows “dygn” är innan allting nollställs och han vaknar upp efter en terapisession i ett skumt motellrum mitt ute i ingenstans. Hur han kommit dit, varför saker nollställs var 47:e minut är dock en gåta som kräver en del utredning.

Rue Valley gör sitt bästa för att försöka vara en blandning mellan Disco Elysium, Måndag hela veckan och 12 Minutes, men lyckas kanske inte helt. Till en början är det svårt att inte falla för mysteriet, men vartefter handlingen fortgår blir jag dessvärre mer och mer förvirrad och frustrerad, likt Eugene själv.

Vår protagonist Faye är på en färja på väg mot en ödslig ö för att börja en ny utbildning. Lite lätt asocial/översocial och abrupt försöker hon lära känna blivande klasskamrater, och det går väl ärligt talat sådär. Faye är kort beskrivet en ganska intensiv individ som insisterar på att demoner finns och att världen snart kommer gå under. Dock lyckas hon knyta någon form av kontakt med tjejen Namako under båtfärden, även om Namako verkar vilja hålla sig för sig själv. Väl i land på ön tar dock Faye Namakos parti när öns välkomstkommitté vill skicka hem henne direkt. 

Först på agendan är att utforska ön lite grann, hitta till skolan och landa i rutinerna, men väldigt snart börjar saker sakta men säkert spåra ur. När de andra studenterna får schemalagda klasser och prov kastas istället Faye och Namako in i ett extraordinärt uppdrag som inte riktigt verkar passa in i läroplanen. De behöver nämligen hitta ett mytomspunnet VHS-band som har ihjäl den som tittat på det inom tre dagar, och med det har äventyret bara börjat.

Världen Talahm genomgick en kataklysmisk händelse när mäktiga trollkarlar roade sig lite för mycket med sina intriger. Azra, solkungen, tog snabbt fördel av denna katastrof och spärrade in trollkarlarna och satte sina lojalaste tjänare att styra över det splittrade landet och styr numera stora delar av världen med järnhand.

Men det finns hopp. En liten samling rebeller, ledda av en mäktig magiker, försöker göra motstånd och befria världen. Och naturligtvis är det dessa som vi får följa i Absolum.

Under Playstation Portables livstid fanns det en oerhört hög experimentlusta hos ett par interna studior. Vi fick underbart märkliga, charmiga och innovativa spel som Echochrome, Loco Roco och Patapon. Med sin charmiga, enkla grafik och lika enkla spelmekanik var det svårt att inte falla pladask för de små ögonfotingarna och deras äventyr i Patapon och dess uppföljare.

Nu har Bandai Namco lyckats licensiera varumärket och släppt en nyutgåva av de två första spelen i serien, och det är dags att se om spelen fortfarande håller måttet, eller om det är en nostalgisk dimma som ligger över dessa två titlar.

Världen Azerim är oftast full av hjältar som är ute och spöar upp monster, handlar drycker, rustning och får nya uppdrag av byborna i den lilla kuststaden Honeywood. I klassiskt maner pratar de knappast med byborna utan trycker sig frenetiskt förbi alla former av interaktioner eller dialoger. Men en vacker dag så försvinner hjältarna mystiskt, efter att först ha betett sig lite märkligt. Blev världen frånkopplad från Internet, eller har något annat märkligt hänt? 

Fiskaren Baelin som i normala fall bara glatt hälsar på äventyrarna och vars huvudsakliga kommentar om allt är att det är en bra dag att fiska känner plötsligt att något märkligt har hänt. Byborna reagerar också över att han plötsligt har en nivåsiffra ovanför sitt huvud, något som annars var exklusivt reserverat för äventyrarna. 

Den lilla katten (som senare kommer att kallas Dawn) har tillbringat ett bra tag i en bur på ett katthem efter att ha blivit övergiven av sina förra ägare. Men en vacker dag kommer en äldre kvinna dit letande efter en sällskapskatt. Hon väljer efter ett litet tag Dawn och skriver under ett adoptionsavtal för katten.

Bilfärden och de första timmarna i det nya hemmet är naturligtvis stressfyllda för katten, och Olive (som kvinnan heter) försöker locka ut henne ur buren med kel, mat och lugna ord. Det går till en början sådär, Dawn är av förklarliga skäl misstänksam mot människor. När en telefon plötsligt ringer får Dawn vild panik och springer och gömmer sig under ett skåp, morrar och fräser.

Daniel McGovern har inte världens mest glamorösa jobb. Han är nämligen en Roam-agent och skickas ofta ut på uppdrag från tankebyrån för att undersöka brott mot den allmänna ordningen, eller illojalt beteende mot staten eller företaget Leviathan. För det mesta går det rätt enkelt – en brottsplatsundersökning eller ett förhör brukar räcka, men ibland krävs det lite mer och då får Daniel helt enkelt ta och dyka in i den misstänktas huvud och undersöka deras minnen.

Året är 1984 och stora delar av Europa kontrolleras av en totalitär regim, eller snarare det gigantiska företaget Leviathan Corporation. Dels sker det mycket forskning i deras Winston-institut, men befolkningen kontrolleras också väldigt hårt av företagets tankebyrå. Om det låter som uppenbara nickningar till George Orwell och hans bok 1984 så är det väldigt medvetet. Boken i sig dyker nämligen upp i ett par bokhyllor i Karma: The Dark World.