Author: Anton Bjurvald

För knappt 130 år sedan föddes Howard Philips Lovecraft i Provicence, Rhode Island. Han skrev under sin relativt korta livslängd (47 år) en rad dystra skräckhistorier med domedagstema som sedan har inspirerat diverse konstnärer till otaliga tolkningar av hans verk, alla mer eller mindre trogna originalmaterialet. Ofta blir det inte mer än ytliga kontaktpunkter med Lovecrafts mardrömspsykoser, till exempel att man sätter Chtulu i titeln och kryddar äventyret med dyster stämning, domedagskultister och oformliga tentakelmonster.

Men Auroch Digital har inte bara valt att russinplocka Lovecrafts kaka på monster. Det turbaserade strategi-elementet har de mer eller mindre snott rakt av från X-com. Upplägget med ockulta nazister är numera en egen sub-genre så där är det svårare att hitta exakt var de “inspirerats”, men Hellboy och Wolfenstein är två källor som ligger nära.

(more…)

Fantastiskt på plan, mindre lyckat utanför. Pro Evolution Soccer 2019 fortsätter rulla vidare i samma hjulspår som tidigare.

För varje år som går kommer i september, en månad innan konkurrenten, årets fotbollsspel från Konami. Anledningen till det tidigare släppdatumet är förstås ren spekulation från min sida, men möjligheten att locka en och annan fotbollsspelsabstintent FIFA-spelare att byta märke borde vara del av tänket.

(more…)

Vad händer om man korsar Dark Souls: Remastered (10/10) med Ico, sumpar spelkontrollen, reducerar grafiken till ett mediokert PS2-spel och ger det till en grinig spelrecensent med dåligt tålamod? Snart ska ni få svar på frågan.

Jag recenserade en gång för hundra (eller knappt fyra) år sedan Dark Souls-klonen Lords of the Fallen (4/10). Det jag främst minns från det spelet var att det var väldigt snyggt, men att det tyvärr förlitade sig på en alldeles för klumpig kontroll. Det ledde till att det var njutbart att utforska spelet, men inte alls tillfredställande att slåss mot fienderna. Fall of light är ungefär samma upplevelse med en stor skillnad, den har inga märkbara positiva sidor.

(more…)

Unravel (7/10) blev lite av en publikfavorit under E3 2015, då skaparen Martin Sahlin charmade den samlade journalistkåren och många tittare där hemma med sin lätt obekväma presentation och en fysisk version av Yarny. Det lilla garntrollet blev lagom varmt mottaget när själva spelet kom ut, men spelets hemtrevlighet och mysighet blev nästan unisont hyllat.

Unravel Two börjar på ett vackert hav i storm. Den röda protagonisten kämpar förgäves med att hålla en liten fiskebåt på rätt köl. När de ilskna vågorna till slut blir för mycket kastas hen iland på en karg ö. Men vår hjälte är inte ensam, ur en uppspolad väska kryper en blå garntott fram och tillsammans beger de sig mot öns ståtliga fyrtorn.

(more…)

Att skapa nyversioner av äldre spel är svårt. Vad ska man ändra, vad ska man behålla, vad behöver putsas, vad ska skäras bort helt, vad får man lägga till utan att tappa känslan för originalspelet? Valen blir speciellt svåra i de fall när det är ett originalspel, älskat av många, som görs om och speciellt när det har gått lång tid sedan originalet gavs ut.

När Secret of Mana dök upp till Super Nintendo i mitten av 90-talet kombinerade det framgångsrika element från flera olika föregångare. Det gav ett större rollspelsdjup till vackra och berättarmässigt gripande spel som Zelda: A Link to the Past och det snabbade upp de tidiga rollspelens turordningsbaserade strider till någon slags hybrid som fungerade väldigt bra. Men framför allt gav det möjligheten att spela tillsammans. Tre personer kunde hjälpas åt att mala sig igenom världarna och gradvis uppgradera både vapen och magier.

(more…)

Jag har alltid varit ett stort fan av Capcoms Dead Rising-serie. Humorn, uppfinningsrikedomen och sättet den fångar klassisk zombieskräck utan att ta den på alltför stort allvar var alltid underhållande även om serien alltid haft problem med buggar.

Frank Wests, och senare även Chuck Greenes och Nick Ramos äventyr i olika zombieinfekterade miljöer var länge Microsoft-exklusivt. Efter att del ett och två släpptes till Playstation hösten 2016 så kommer nu del fyra, med allt extramaterial, äntligen till Playstation 4.
(more…)

För sex och ett halvt år sedan återskapade Team Bondi ett digitalt Los Angeles i slutet av 40-talet och många av oss var enormt imponerade. Berättandet var filmiskt, spelmekaniken ambitiös och världen både detaljrik och vacker. Spelstudion misslyckades tyvärr med sin personalpolitik och existerar inte längre.

Frågan är nu om Rockstar Games försök att mjölka ur mer pengar ur L.A. Noire är värt ett omspel alternativt en första titt för de som missade spelet förra gången.
(more…)

Över vidsträckta sanddyner, genom svalkande oaser, ner i mystiska gravar och längs med solstekta hustak vandrar en mordisk skugga. Samhällets väktare Bayek letar hämnd för en oförlåtlig hemskhet i varenda vrå av Ptolemaios XII rike. Assassins Creed försöker åstadkomma en nystart för en populär spelserie, men gör de rätt?

Efter att gradvis vandrat fram i tiden har nu serien rest tillbaka till ursprunget. Ungefär 50 år före noll börjar sagan om lönnmördarna. Vi får förklaring till en hel del av seriens små detaljer, fast även om serien går bakåt i tiden har den tagit flera steg fram.

(more…)

Fantastiska frisyrer, mordförsök inom familjen och fyrverkerier till varje knogmacka. En av spelvärldens mest intrikata och våldsamma såpoperor är tillbaka. Men är det bättre än någonsin, eller är Tekken-serien på väg utför?

Tekken 3 har en speciell plats i mitt hjärta då det står för min överlägset största ekonomiska investering i Stockholms arkadhallar på sent 90-tal. Det första Tekken var ett av de första spelen jag spelade till PlayStation, Tekken 5 var ett av de spelen jag spelade mest av på PlayStation 2 och bowlingläget i  Tekken Tag Tournament är ett av de minispel jag sänkt mest tid i någonsin.

(more…)

När 90-talet nådde sitt zenit var LucasArts kungen av äventyrspel. Monkey Island, Indiana Jones, Sam and Max och, kanske det främsta, Day of the Tentacle (9/10) visade var skåpet skulle stå med lagom svåra pussel, oslagbar knashumor och vacker grafik.

In i detta relativt barnvänliga spelstall rullade det in en nyoljad tungviktare med breda däck och kaxig attityd. Full Throttle berättar en hårdkokt historia i en smådyster nära framtid där bikerledaren Ben, en hård man med hjärta av krom, nyttjas som en kugge i ett blodigt maktspel. Full Throttle sparkade resolut och utan sentimentalitet bort äventyrsdörren från sina gångjärn, spottade på mattan och väste – “Det är dags att köra”.

(more…)