Robin har det inte lätt. Eller jo, på ett sätt har han det väldigt lätt. Han vaknar upp en dag på ett tak och ser ut över den förut så livliga och krävande världen och upptäcker bara vatten överallt. Inga tutande bilar, inga skrikande människor, ingenting.
Det verkar som att Robin är väldigt nöjd över situationen och jag kan nicka lite igenkännande åt honom. Ibland skulle det vara skönt att få börja om med hela mänskligheten från början. Och det är precis det som I am Future: Cozy Apocalypse Survival handlar om. Att bygga upp samhället från början. Människorna verkar dock lysa med sin frånvaro.
I grund och botten är detta egentligen inte ett överlevnadsspel, eftersom mekaniken för hunger och hälsa är väldigt förlåtande. Robin kan skada sig och det enda sättet för honom att läka sina sår till en början är att sova. Detta kan han dock inte göra på tom mage, vilket innebär att han hela tiden behöver se till att det finns mat att tillgå. Men tack vare en nära belägen fiskeplats samt en hel del blåbärsbuskar runt hörnet, är det enkelt att inte svälta.
Fokus ligger istället på att bygga saker, restaurera befintliga byggnader och självklart leta efter resurser för att möjliggöra detta. Vissa saker går att plocka upp med händerna, andra kräver verktyg för att plocka isär. Och beroende på hur åtråvärda material som jag får när jag demolerar en viss sak, kan det krävas mer avancerade verktyg.
Som du kanske redan anar, följer I am Future den välbeprövade formeln som kretsar kring de eviga uppgraderingar, vilket andra mysiga spel också lever efter. Jag tänker närmast på Harvest Moon-spelen eller kanske Stardew valley med flera.
Tiden i spelet går vansinnigt fort. En minut går på en sekund, vilket kanske låter hektiskt, men är trots sitt snabba tickande inte speciellt stressande. Om Robin har god hälsa och full mage, kan han nämligen jobba eller leta resurser på nätterna också, han straffas inte för det.
Inget spel är komplett utan ett gäng antagonister och därför krävs det att jag har uppsikt över mina värdesaker på nätterna. Under de mörka timmarna, kravlar nämligen äckliga larver upp ur marken och letar efter något att tugga på. Står en av mina maskiner för nära, blir den tuggad på och jag behöver reparera den. Men motståndet är enkelt att nedgöra under mörkrets första timmar.
Det som gör att jag har svårt att slita mig från detta spel är den där känslan av att jag bara måste uppgradera en sak till, bara kolla hur det ser ut i det nya området jag har låst upp eller bara behöver hämta den sista plåten till mitt nya bygge. Jag trivs oerhört väl i den här upplevelsen även om jag egentligen inte gör något speciellt i spelet. På så sätt är det en titel som direkt berättar vad jag har att se fram emot; mysig överlevnad.
Det finns dock några saker som jag stör mig på. Det ena är att spelet inte är direkt optimerat för att spela med handkontroll. Och eftersom det är så pass fokuserat på att leta resurser för att skapa saker, gör det också att jag fastnar onödigt länge i menyerna då jag behöver sortera och leta efter rätt saker hela tiden. Och det hjälper inte att jag behöver flytta min markör med ett stag i taget genom att klicka på styrkorset.
En annan sak är att spelets laddtider ibland är riktigt plågsamma. Det finns ett läge där jag använder en drönare för att leta saker runt om i staden, och när jag går ur det segmentet för att återvända till taket i spelet har jag ibland fått vänta i nästan en minut på att spelet ska ladda in kartan.
På det stora hela är detta dock en riktigt trevlig upplevelse för dig som gillar uppgraderingssystem, resurssökande och att bygga nya världar. Förvänta dig dock inget speciellt nytt och se till att du har en extra portion tålamod bredvid dig när laddningsskärmen visas.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av tinyBuild LLC.
