Jag har spelat spel i över trettio år och läst om utannonserade titlar under de gångna åren. Givetvis har jag gått miste om flertalet spel och en del av dem var för mig obekanta. Därför tycker jag att det är roande när en för mig tidigare oupptäckt speltitel från 1997 plötsligt träder fram.
Blood är en förstapersonsskjutare från nämnda år, utvecklat av Monolith Productions som släpptes till MS-DOS. Likt äldre titlar i genren som Quake och särskilt Doom, är hårda tag det enda effektiva bekämpningsmedlet mot hårda monster.
Blood: Refreshed Supply är en återutgivning av det snart tre decennier gamla verket, med den hårdkokta odöde revolvermannen Caleb i huvudrollen. Denna nyutgåva har remaster-experterna Nightdive Studios, förutom originalspelet, även inkluderat en rad nya fiender och nivåer vilket ger mer blodig valuta för pengarna.
Blood: Refreshed Supply använder sig av originalspelets grafiska struktur och tunga ljudeffekter, vilket jag personligen passar bra in med den svarta humorn. Caleb kastar ur sig torra ordvitsar likt Duke Nukem, fast i en medeltida skräckfilmsvärld i stil med den klassiska Army of Darkness. Jag älskar ljudet av hagelhylsor som faller ned på marken efter ett par avfyrade salvor blyhagel och det sätt som det bidrar till den övergripande stämningen.
Varje berättelse är indelad i flera kapitel där Caleb ska försöka kuta omkring i ondskans labyrintnivåer, för att hitta vägen till nästa kapitel. På vägen möts han av tungt motstånd i form av bland annat yxbeväpnade zombier och munkar i huvor beväpnade med skjutvapen. Nivåerna är stora i varje kapitel och är fyllda av fiender men även en hel del gömda hemligheter som är kul att upptäcka. Däremot blir jag snabbt varse den hårda bestraffningen: dör jag måste jag börja om nivån från start. Inga checkpoints här, inte! Visst går det att spara, men en laddad sparfil placerar mig ändå i banans begynnelse.
Det finns flera svårighetsgrader som påverkar hur många fienderna varje nivå har, samt gör dem mer aggressiva och stryktåligare. Den anpassade svårighetsgrad är en kul och välkommen funktion som låter mig justera hur enkelt eller brutalt hårt motståndet kan bli, och jag kan därigenom finjustera upplevelsen för att passa min spelstil.
Vid min första genomspelning märker jag att kameran är anpassad efter min DualSenses gyrofunktion, vilket blir för mig obekvämt. Lyckligtvis går det att stänga av och låta mig röra kameran med höger styrspak istället. Kontrollen fungerar väldigt bra och jag har inga problem med att skjuta monster, förutom vid de tillfällen Caleb ska använda dynamit, Explosionen är väldigt omfattande och kan skada både honom och fienderna, och smällen är svår att undvika i främst trånga utrymmen. Det finns även tillfällen där det är svårt att röra sig på mindre ytor, mycket på grund av att Caleb springer lite väl fort emellanåt. Ibland inser det för sent då han råkar springa ut ur ett skenade tåg, rakt in i döden.
Blood: Refreshed Supply är stundvis fruktansvärt roligt att spela, eftersom det är lättbegripligt och sparar inte på krutet en enda sekund. Ibland tycker jag att de senare nivåerna blir lite för utdragna och enformiga, då den gamla grafikens färgpalett ofta består av gråa och bruna nyanser. Men jag ler av den nostalgiska atmosfären från Doom i ett spel vars existens jag har missat totalt. Jag tycker inte att Blood: Refreshed Supply tar sig själv så värst seriöst berättelsemässigt, utan det förlitar sig på tramsigt B-filmsvåld, och det fungerar väldigt bra för mig.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av Atari.
