Den stimmiga tvättsvampen SpongeBob SquarePants har blivit något av ett fenomen sedan han gjorde entré på TV 1999. Tillsammans med sitt färgglada gäng vänner har han figurerat i en uppsjö av spel, och fler verkar det bli. Efter att föregångarna, Battle for Bikini Bottom: Rehydrated och The Cosmic Shake (5/10) gjort sig hyfsat populära fortsätter Purple Lamp Studios att smida, och nu är nästa äventyr här. Spelet heter SpongeBob SquarePants: Titans of the Tide, och jag har tagit mig tiden att syna det i sömmarna.
Precis som de flesta andra spelen i serien utspelar sig det här på Bikini Bottom, havsbottnen under verklighetens Bikiniatollen. Berättelsen öppnar med en stor tillställning på the Krusty Krab, restaurangen som utgör en av stadens centrala mötesplatser. Den självsäkra och pompöse härskaren, Kung Neptune är nämligen där och ska beställa krabburgare. Som av en slump dyker dock det lika självcentrerade piratspöket ”The Flying Dutchman” upp, och deras två egon krockar. Ett slagsmål uppstår och hela bikinibottnen förvandlas till ett kaos av spöken och farlig energi. SpongeBob och hans bästa vän, sjöstjärnan Patrick får sig också en dos spök-energi, och tillsammans med sina övriga vänner ger de sig av för att ställa allt till rätta.
Spelet är ett renodlat och modernt plattformsäventyr och vi får hoppa mellan de två huvudkaraktärerna en hel del under resans gång. Deras nyfunna spökkraft låter nämligen bara en av dem att vara sig själv medan den andra förblir i en sorts spökform. Det finns dock fördelar med detta. Bland annat att spöket med ett lätt knapptryck kan visa vägen till varje nivås objektiv. De två hjältarna har unika karaktärsegenskaper, och mycket av spelet kretsar kring att använda dessa på ett snabbt och effektivt sätt.
SpongeBob kan exempelvis karatesparka allt från spakar, ballonger och fiender; ett effektivt sätt att ta sig förbi såväl fysiska som spöklika hinder. En bit in i spelet lär han sig dessutom att skjuta såpbubblor, en förmåga som även den kan lösa många knepiga situationer. Patrick å sin sida är något mer muskulös, vilket låter honom lyfta och kasta föremål. Han kan även gräva sig fram genom sand och dra till sig saker med en liten piska. Karaktärernas förmågor är roliga och synkar ganska bra mellan dem, och detta är något som verkligen behövs under allt plattfromshoppande.
Spelets nivåer är nämligen fullknökade med hinder som kretsar kring spelarens snabba reflexer. Långa kedjor av hoppande med ”personbundna” hinder kastas mot mig i snabb takt, och det gäller att leverera rätt kombination av handlingar för att ta sig igenom. Det är finurligt upplagt, och även om det blir lite mycket av samma fram mot slutet av spelet så håller det mig fokuserad. Då och då varvar man plattformshoppandet med rutschkane-liknande sträckor där utmaningen ökar ett snäpp. Här behöver jag ta ännu snabbare beslut, och misslyckas jag får jag ofta börja om från kanans startpunkt. Skulle jag känna att jag vill ha en annan sorts utmaning kan jag alltid ta på mig ett sidouppdrag, som att samla på mig vilsna maneter eller vända krabburgare åt bikinibottnens invånare.
Rent visuellt är såväl karaktärer som nivåer designade på ett trevligt och för temat passande vis. Nivåerna är stora, skapligt detaljerade och relativt varierande. Det finns fem olika världar att besöka, och varje värld är uppdelad i upp till tre olika områden. Utmaningen i dessa känns välbalanserad och det finns generöst med punkter att starta på i de fall där jag trillar av banan eller får stryk av fiender. De sistnämnda är så gott som alltid olika typer av spöken, och även om de jag möter kräver en viss grad av strategiskt tänkande är variationen svag. Nivåernas olika teman öppnar upp för spännande varianter av fiender, så jag förstår inte riktigt varför man har missat den möjligheten.
Eftersom det här är ett spel från ett stort varumärke har man självklart valt att försöka få till kopplingen till källmaterialet så träffsäkert som möjligt, vilket man har lyckats bra med. Alla de klassiska röstskådespelarna är på plats, och likaså många av de karaktärer och internskämt som har gjort serien populär. Handlingen må vara papperstunn, men manuset gör att samspelet mellan karaktärerna upplevs starkare än i många andra spel inom genren. SpongeBob SquarePants: Titans of the Tide lär knappast skapa några trender, men det är ett enkelt och charmigt plattformsspel i all sin rätt.
Ett recensionsexemplar av detta spel tillhandahölls av THQ Nordic.
