Nu börjar vi nå storkategorierna och bland de oberoende utgivarnas spel brukar det gå att hitta innovativa spelpärlor som driver mediet framåt. Faktum är att flera av indiespelen har emottagits så väl att de även slår sig in på övergripande listor. Ett starkt exempel var ju att den stora vinnaren på årets The Game Awards var ett indiespel från en fransk debutstudio. Tror du att det dyker upp på våra listor också?
10. 1000xResist [PS5]
Johan:
1000xRESIST (9/10) bjuder på en av de bäst skrivna och skildrade berättelserna på flera år, och tvekar inte att hantera svåra ämnen som utanförskap och maktmissbruk. Gång på gång överraskas jag av vart spelet tar mig, och när eftertexterna rullade tog det mig ett bra tag att smälta hela resan.
9. Powerwash Simulator 2 [PS5]
Martin:
Även om jag spelat föregångaren under många timmar i år, blev det väldigt många
spelsessioner med del 2. Powerwash Simulator 2 (9/10) är mer välpolerat och upputsat och
delar med fröjd glädjen att rengöra stort och smått
8. The Alters [PS5]
Fredrik:
Jan har verkligen inte en bra dag. Det har inte hans kollegor Jan, Jan eller Jan heller. Strandade på en väldigt fientlig planet är varje dag en kamp för att överleva, och på sikt fly hem. Med lika fokus på utforskande, resurssamlande och basbyggande så lyckas The Alters (9/10) fascinera och handlingen är en skön dos av SF-klyschor och underfundighet.
7. Wizordum [PS5, PS4]
Jonny:
Det krävs fantasi för att göra en “Doom-klon” intressant nuförtiden, vilket utvecklarna bakom Wizordum (8/10) lyckades uppbringa med råge. Färgstarka miljöer, ännu färgstarkare magier och en rejäl dos action gör det här till en av årets trevligaste upplevelser.
6. Ender Magnolia: Bloom in the Mist [PS5, PS4]
Martin:
Min inkörsport till en ny kärlek för Metroidvania-stilen av spel. Det var länge sedan jag
blev så besatt av ett spel. I Ender Magnolia: Bloom in the Mist (10/10) njöt jag av varje sekund, även under flertalet enerverade bossfajter.
5. Revenge of the Savage Planet [PS5, PS4]
Jonny:
Bland de snyggaste och mest underhållande äventyren jag spelade i år fanns Revenge of the Savage Planet (9/10). Äventyret bjöd på hinkvis med humor och slem, men det var dess genomarbetade upplägg som verkligen klistade mig framför skärmen.
4. Satisfactory [PS5]
Johan:
Satisfactory (10/10) lyckas med konststycket att både erbjuda en makalös komplexitet och en låg tröskel för att ta sig in i spelet. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli så här uppslukad av att bygga fabriker men kombinationen av spelvärlden, den charmiga humorn, utforskandet och den ständiga strävan efter optimering av produktion har greppat tag i mig för lång tid framöver.
3. Clair Obscur: Expedition 33 [PS5]
Jesper:
Clair Obscur: Expedition 33 (9/10) är uttalat inspirerat av Final Fantasy-spelen och särskilt del sju, åtta och nio och det är ganska tydligt. Trots att det är ett turordningsbaserat spel, gynnar systemet de som lär sig mönster och har snabba reaktioner. Det är ett otroligt spel på alla sätt och är kanske det närmaste ett japanskt rollspel en europeisk utvecklare någonsin kommit.
Johan:
Detta är ett spel som skulle kunna leva länge på bara sina lysande stridsmekaniker och den spännande miljödesignen, men Clair Obscur: Expedition 33 har dessutom en av årets mest gripande berättelser och ett karaktärsgalleri som håller toppklass.
2. Blue Prince [PS5]
Jesper:
Jag visste nästan ingenting om Blue Prince när jag började se recensioner och att Jason Schreier kallade det för det ultimata pusselspelet. Jag håller till viss del med då det finns pussel gömda i pussel och en förvånansvärt djup berättelse som avslöjas successivt medan du hittar nya rum och löser gåtor.
Jerry:
Vem har kunnat trott att ett klurigt rumbyggarspel skulle bli en snilleblixt? Inte jag, men det är glädjande att Blue Prince briljerar med dess fantastiska struktur.
1. Dispatch [PS5]
Jesper:
Jag blev förtrollad av Dispatch redan när det avtäcktes i en trailer då jag är svag för superhjältegenren och vuxna teman. Här känns det som att varje beslut gör skillnad och båda berättelse, animeringar och skådespelarinsatserna håller absolut världsklass. Jag håller både tummar och tår att det kommer en andra säsong.
Fredrik:
Superhjältar är ju rätt coola. Men det är nästan ännu coolare när ett gäng misslyckade superskurkar försöker göra gott och det finns en hel uppsjö av härliga karaktärer att följa i Dispatch. Att agera teamledare för det brokiga skurk-gänget är inte alltid en dans på rosor för Robert. AdHoc Studio lyckades verkligen förmedla karaktärernas mänsklighet och har skapat en helt fantastiskt värld.
Vilket är ditt favoritspel från en oberoende utgivare i år?
Leave a Reply